Det är 55 dagar kvar till vårt bröllop. 55 dagar. Och nu börjar jag bli lite orolig i själen. Vaknar på nätterna med andan i halsen. Blir lite kallsvettig och hjärtat klappar snabbt.
Vad då för undrar ni? Ja, det handlar inte om att jag tvivlar på Dennis. Nej då. Vi har sannerligen utsatts för prövningar och kommit ut ur dom starkare och mer övertygade om vår kärlek. Nej, här snackar vi om något jag inte har kontroll över.
Möhippan.
Jag vet inte om det blir någon. Eller, jo det tror jag nog. Men jag vet inte när. Och jag vet inte hur. Det är extremt jobbigt att inte veta. För det första är jag sjukligt nyfiken. O då menar jag SJUKLIGT nyfiken. Jag kan slita julklapparna ur händerna på ungarna bara för att snabbt få se innehållet. Jo, det är sant.
O för det andra är jag ett kontrollfreak.
Ni förstår då att denna ovisshet tär på mitt psyke.
Här sitter jag vid köksbordet och dricker mitt kaffe i lugn och ro. Nu är klockan 9.30 och då vet jag att det inte blir av idag i alla fall. Skillnad var det vid sju-tiden imorse. Jag vaknade i godan ro och låg och spelade lite Wordfeud. Då slog det mig. "Tänk om det händer idag?".
Jag gick genast upp och duschade. Satte på mig ansenliga kläder och sminkade mig. Jag måste vara förberedd - åtminstone så mycket det går. Kanske ska jag packa en väska med nödvändigheter redan nu? Som lik en "förlossningsväska" står redo för äventyr. Ja, det ska jag nog göra. Jag måste vara redo. OM det nu händer något.
O fan ta er Maria, Helen och Ellinor om ni jävlas med mig. Jag är skör som en tråd nu!