Vikten och så

Semestertider brukar vara "gåupp"-tider. Men inte den här gången. O jag har inte ens ansträngt mig. Jag simmade, promenerade och joggade. Men drack en del öl, vin och åt en och annan sockerpannkaka. Trots det ligger vikten kvar på samma som den gjorde innan jag åkte.

Det beror naturligtvis på att jag under matsituationerna valde de mer nyttiga alternativen. Åt inga efterrätter, inget godis och valde bort feta dressingar. Utan att för den skull må dåligt. Jag var mycket nöjd när vågen visade det jag någonstans hoppades när jag åkte.

Nu kör vi vidare mot målet. Som är 60 kg.

Inställd bloggträff

Hej på er!

Jag har av olika anledningar tvingats ställa in helgens bloggträff. Hoppas inte ni blir allt för besvikna. Vi siktar istället på en träff i höst!

God natt

Efter en kväll med jobbdatorn i knät säger jag nu god natt. Imorgon är en annan dag.

Min sons intresse

Wille älskar att teckna. Här ritade han av sin sko. Duktig grabb!

Resan i bilder - förlovningen

Det mest minnevärda på resan var det här. Ringen som Dennis överraskade mig med. Nu hade vi ju redan ett bröllopsdatum bokat, men någon förlovning hade vi inte fått till. Men i en liten vit ask låg den här ringen. Bästa Dennis.

Resan i bilder - maten

Precis som mycket av maten nere vid medelhavet så är även den turkiska ganska naturell. Alltså rätt okryddad. De använder smakerna som finns i råvarorna. Men det kan göra att det känns lite smaklöst ibland.

Men matkonstnärer är dom i alla fall. Eller åtminstone så har de lekt otaliga timmar med maten för att lära sig den här tekniken. Att göra en pippi av rättika och morot.

...som sedan placeras på en blomstermönstrad vattenmelon.

Pannkakstanter finns det många all inclusive-hotell. De bjuder på lite olika fyllningar. Barnens favorit på det här hotellet var socker och kanel. Själva tanten var dock inget charmtroll. Men vem skulle orka le mot alla turister som står på kö dag ut och dag in...?

Fler bilder...lite senare.

Resan i bilder - vännerna

Kvällen efter vår ankomst anlände våra vänner Helen, Kent, Oscar, Victor, Åse och Jimmy.

Popcorn är dyrt. Runt 20 svenska kronor för den här lilla burken. Ölen i min hand är dock gratis på all inclusive-komplexen.

Åse och Jimmy på plats i Amfiteatern där animation-team roade oss kväll efter kväll. Eller roade...det var något att sysselsätta sig med i alla fall. Det här hotellet låg mellan Side och Alanya - alltså långt borta från discon och barer.

Victor var skeptisk till Mini-discot. Till att börja med i alla fall. Sista dagen var han åtminstone på väg upp på scenen med de andra barnen, men ångrade sig i sista stund. Bättre hos mamma Helen.

Dags för soldansen. En dans som hotellpersonalen tvingade oss att dansa fyra gånger om dagen. En gång på morgonen, en gång vid lunch och två gånger på kvällen. Jag har filmat en morgonshow. Ska kanske lägga upp den så ni får se!

Fler bilder följer...

Resan i bilder - ankomst

Turkarna har med åren blivit allt mer smidiga att ha med att göra på flygplatsen. Eller så är det så att vi lärt oss hur man förväntas göra. Allt fungerar ju inte som i Sverige. Vi fick väskorna skitsnabbt och transfern åkte fem minuter efter att vi kommit till bussen.

Utsikten från vårt hotellrum var helt ok. Lite hav. Lite byggnader. Lite skräp. Som det brukar i Turkiet.

På med bikini och solskyddsfaktor och sen ned till stranden. Som var grovkornig till barnens och mina fötters förtret.

Så efter ett tag drog vi till poolen istället. Wille var ingen badkruka.

Dennis och Thea spexade lite innan vi gjorde "stan" by night.

Fler bilder följer under dagen...

Resan i bilder - avresan

I baren innan avfärd kl 06.30. Resorna är många nu för tiden så den där pirriga känslan infinner sig sällan. Däremot en glädje och förväntan över att få tillbringa en hel vecka med familj och vänner.

Dags att gå på planet. Wille har godis i sin taxfree-påse. Dennis har andra saker.

Allt ska packas enligt Dennis metoder. Om så icke sker får han denna hysteriskt fokuserade blick och den säger åt oss att vi kan sätta oss och låta honom styra klart resten.

Sen är det dags för avfärd. Thea var lite nervös. Vi gjorde en high five och sen var hon lugn.

Fler bilder följer under dagen...

Hemma

Senare idag blir det bildkavalkad. Nu sova.

Inte för avklätt?

Det är inte för avklätt va? Det kan ju röra upp känslor på vissa... Hur som helst. En lägesrapport. Männen spelar kort. Kvinnorna läser. Barnen turas vi om att ta hand om. Jämlika som vi är.

Galna charter

Varje gång jag åker så blir jag lika förvånad över hur andra människor kan vara. En man slog sin unge mitt bland allt folk, en annan läser porrtidning bredvid sina ungar medan en tredje slänger ut geggig Cola där andra ska gå. Det är ett skådespel som man kan titta på i flera timmar och förundras hur olika vi uppfostras och lever i olika länder. Men de kanske tycker vi är lika knepiga med solskyddsfascism och barn som får mat innan vi själva tar. Vad vet jag. Själv känner jag mig lite bränd och yr så jag softar lite för mig själv och väntar på att resten av familjen ska drälla in med hinkar, spadar och blöta handdukar. Sen ska vi skicka kort till gamlingarna och till några småpluttar som uppskattar ett vykort i brevlådan. Men vem gör inte det egentligen? Vi skickar alldeles för lite brev nu för tiden. Men det är en helt annan historia.

Turkmiddag

Det är något smaklös mat. Åse är glad över vattenmelonen som serveras. Jag är glad över ringen och det den innebär.

Anna intervjuar - Daniell Jörnsten

Namn: Daniell Jörnsten

Ålder: 38 år

Bor: Linköping

Familj: Ja

Favoritmat: Flygande Jakob

Bästa komplimang: Att jag har stora armar

Daniell Jörnsten, hur har du blivit så musklig?

Jag har varit aktiv och fokuserad på att hålla min kropp i bra form med sund kost och hård träningsvilja sedan jag tog mina första steg i Sverige 1979. Jag har utövat många olika typer av träningsformer. Dans, judo, karate, basket, fotboll, aerobics, styrketräning och golf. Det har format min kropp och gjort mig musklig, som du säger.

Du jobbar som PT, hur många kunder har du?

Jag har plats för 25-30 kunder/månad beroende på hur många träningstillfällen de vill ha.

Vilken är din metod för att få folk att träna?

Att ge dom positiv energi och att få dom att tro på sig själva och bara se framåt. Det gäller att skapa nya meriter och att få folk att våga satsa på sig själva.

Hur mycket terapeut får du vara som PT?

Ja, ibland är det mer än själva träningen. Men för mig är det en stor och viktig del. Kunden ska känna sig trygg och lugn hos mig. Det måste finnas en balans mellan jobb, familj och träning för att man ska nå sina mål.

Vilken är den vanligaste ursäkten för att inte träna?

Kunder som kör med mig har inga ursäkter. De vet hur viktigt det är med träning för att uppnå målen. Men dom som inte är helt 100 procent säkra på att dom ska börja brukar skylla på jobbet och att dom har så mycket att göra hemma.

Hur gör du för att peppa dina kunder?

Alltid ge dom ett stort leende, peppa och försöka vara ett stöd före, under och efter passet.

Hur lång tid tar det att forma en mammakropp till strandbäjb?

Det ligger mycket hos mamman. Hur mycket är hon villig att satsa för att nå sitt mål?

Vilken är den svåraste muskeln att träna upp?

Det kan variera från individ till individ eftersom man inte kan punktmarkera sin träning.

Hinner du träna själv?

Minst fem pass i veckan är mitt motto. Finns inga ursäkter bara undanflykter.

För Linköpingsbor är du en känd dansare - dansar du fortfarande?

Nej, jag kan inte längre för mina knän. Dom lade av för ett par år sen. Saknar dansen. Det var helt underbart komplement till styrketräning och gav så mycket glädje.

Alkohol och träning?

Alkohol motverkar eller förstör hälsofördelarna med fysisk träning. Kort och gott.

Hur är en bra kund?

En bra kund är en som är villig att ge mer än 100 procent och har ett sunt tänkande för att uppnå sina mål. En person som är glad och inte blickar tillbaka på det som en gång var.

Blir du aldrig trött på ditt jobb?

Aldrig. Jag älskar mitt jobb. Varje dag är en ny dag!

Blir du rik på det här?

Nej, det blir jag inte. Men jag klarar mig. Jag lägger trots allt ned väldigt många timmar i mitt arbete. Men pengar är inte allt så länge man gör det man älskar.

Vad drömmer du om?

Jag lever min dröm just nu. Jag gör det jag älskar varje dag. Jag har en underbar son, Anton och en fantastisk flickvän, Amanda. Och så många underbara kunder och människor omkring mig. Jag kan inte önska något annat.

Ändrad relationsstatus

Nu är det på riktigt. Jag är skitnöjd!

Hur ska det gå?

Ni som hängt med här ett tag vet att jag inför den här resan hade som mål att väga mindre än jag gjort sen jag blev gravid med Thea. Det målet nådde jag inte. Det beror helt på bristen av träning. Men jag vägde åtminstone inte mer än 66, 7. Sju ynka hekto till målet. O där lär jag ju inte ligga när jag kommer hem. All inclusive. Ja, ni fattar. Men en sak är säker. Frossa gör jag aldrig. Inte på det sätt jag en gång gjorde. Går jag upp ett par kilo? So what. Dom går jag ned igen. Jag fokuserar på njutning den här veckan!

Girlbreakfast

Solstolarna är paxade. Thea och jag äter frukost. Dennis och Wille har sovmorgon. Sånt kan man inte hålla på med tycker morgonpigga Anna som var uppe kvart över sju. Puss på er!

Balkonghäng

Skittrötta var vi igår kväll. Tre timmar nattsömn räcker inte för mig. Ett par flipflop orkade vi shoppa i alla fall. Inatt har jag sovit sju timmar. Så nu orkar jag med åtta timmar i en solstol.

Våra älskade vänner

Nu är våra vänner på väg ned till Turkiet för att göra oss sällskap. Jimmy och Åse sitter på planet i detta nu.

O våra älskade vänner Helen och Kent är också snart här. Ett lemmeltåg till Türkie helt enkelt. All inclusive, sol, bad, familj och umgänge med goda vänner måste vara meningen med livet. Tack också till stabil personal som håller ställningarna på 24Corren när jag är borta! Heja er!

På plats

Jag tror jag lyckats koppla upp mig på hotellets bredband. Om inte blir det dyrt. Vi kom till hotellet vid 14-tiden. Har testat både strand och nu pool. Varmt som ni ser på mitt svettiga anlete. Solen tar trots den sena eftermiddagstimman. Barnen och Dennis är på glassletarjakt. Livet är gott.

Galet

Min packning!

Alltså vad är det med mig och packning. Jag har sex par skor med mig. SEX par. Men ni ser vilka som ligger överst va? Löparpjucken! Heja mig!

Varje outfit måste ha en matchande sko. Så är det bara. Ska jag ha en lång svart kjol så måste jag ha lite platå på skorna. Gärna kilklack. Det går bara inte annars. Det förstår ni väl? Dennis fattar inte. Han är skittjurig för att jag inte får plats med badmadrassen i min väska.

Alltså, jag har ju även Theas kläder i den här väskan. Hallå!?

Dennis är lugn

På sådana här platser mår Dennis lite sådär. Han tycker att alla människor är så "sävliga". Men idag går det bra. Trots kö till incheckningen.

Wille smörjer

"Det värsta med att resa är att komma tillbaka hit till Arlanda och behöva ta sig till en kall bil", sa Wille och smörjde förebyggande sina läppar med solsalva.

Partylite smells good

En gammal gymnasiekompis till mig har börjat sälja Party lite. Ni vet det där företaget som har en massa ljus och ljushållare. Den här myran tillhör sommarkollektionen. Ungarna tyckte den var ursöt! Ljuset luktar skitgott rent ut sagt. Det är lite dyrt, vilket är en nackdel för en annan som lägger pengar på annat och oftast köper ljus på Ikea. Men kvaliteten på de här ljusen är bra. Jag trodde det var ett säljknep, men det är det inte. Brinner länge och luktar som sagt gudomligt. Vill ni ser mer så kan ni besöka Elaines hemsida.

Prioritering

Det är ett halvår sen sist. Därför prioriteras detta. Topp och färg får sig en uppfräschning.

Skål i kaffe

God morgon kära bloggläsare! Jag ber om ursäkt för att jag varit dålig på att kommentera på era bloggar. Jag är inne och läser i den mån jag hinner, men kommenterandet har det blivit lite av. Jag kommer igen efter semestern!

Idag är det sista arbetsdagen innan jag drar till Turkiet. Det ska bli naaaaaajs. Skål i kaffe kamrater!

Trallalalla trallalalaalla

Onsdag skulle det vara klart. Och så här ser det ut nu. Bara småpill kvar. Dennis är inte helt 100 så det lär nog inte bli helt klart innan resan, men det stora jobbet är klart. Bra jobbat mannen!

Dansuppvisning

Lillungen visade ikväll upp sina färdigheter i de danser hon övat in under våren. Hon älskar att dansa och det är en fröjd att se henne. Hon fick en gerbera och en sten med texten "Jag älskar dig". Det är brukligt att göra så på dansuppvisningar. Att ge barnen en blomma. Stenen var en bonus.

Ännu fler...

Tar du kort, då ska ju alla kort vara med sa Mats och hämtade en hög till.

Visitkortsmaffian

Säljar-Mats sparar på alla visitkort han får fatt på.

PT:n och Polisen

Min tillvaro går i 150 km i timmen. Det snurrar fort nu i maj. I synnerhet denna vecka. Veckan innan jag drar på semester. Veckan då barnen har utvecklingssamtal, öppet hus, dansuppvisningar X 2 och hockeyträningar. Lägg till kalas för brorsbarn, solskydd skall inhandlas, resväskor lånas ihop, böcker till bibblan lämnas osv.

Allt detta gjorde att jag idag skickade ett sms till min PT. "Jag har för mycket att göra. Hinner verkligen inte träna idag."

Nu hade jag ett missat samtal från honom. Vad vill han? Är han arg? Tycker han att jag är slö? Lite som när man har ett missat samtal från Polisen. Man vet att man inte gjort något fel så vad 17 vill dom? Är det fortkörning de vill sätta dig mig för? Nej, inte via telefon. Jag ringer PT:n. Inget svar.

Det var säkert inget viktigt.

Jag inser att min reaktion troligen handlar om mitt eget dåliga samvete. Jag vet att träningen är ajabaja att bortprioritera. Jag vet att man inte ska köra för fort på 50-sträckan utanför resecentrum. Och det vill man inte få förklarat för sig. Det vet man redan. Men när man får höra det från sin PT eller för all del Polisen att man ska inte strunta i träningen och man ska inte köra för fort. Då tar det mycket hårdare. I alla fall hos mig. Det är därför jag har en PT. För att stävja slöfocken i mig.

Webbarbete

Sitter och väljer vilken puff som får ryka på foten när en ny puff ska in. Snart ska jag till Theas skola och sen mer jobb. Ska man vara borta en vecka är det mycket som skall förarbetas. Hörs senare.

Trätrallen tar form

Kräket så mycket han jobbar för att få trätrallen klar. Urduktig är han. Har inte sett skymten av honom mer än till maten. När jag tog bilden var klockan halv sju på kvällen. Nu är hon över 22 och jag antar att han kommit lite längre. Men snart är det dags att lägga golvet. Det verkar som om Dennis planering för att ha trätrallen klar imorgon kommer besannas. Det måste vara första gången!