Jag har tidigare varit bortskämd med en man som tagit de flesta resor med barnen till och från deras träningar, men den här hösten ser det annorlunda ut. Vad det beror på är skit samma. I praktiken innebär det att jag har ett större ansvaret att ordna med barnens skjutsande än jag haft tidigare.
Thea tränar konståkning och dans fyra dagar i veckan. Wille har hockeyträningar tre dagar i veckan och matcher på helgerna. Konståkningen och hockeyn är nästan på samma plats, vilket underlättar de dagar då träningarna är förlagda till ungefär samma tider. Som idag. Det innebär att jag har ca en timme ledigt under tiden de tränar. Antingen kan jag åka och träna, eller så kan jag åka och handla.
Om jag tränar så måste jag handla efter barnens träningar, och då är de så hungriga att de knappt går att umgås med. Att då släpa runt dom på Maxi, ja ni fattar. Så egentligen borde jag handla innan. Men jag borde också träna.
Livet är ett pussel med 1000 bitar. Lite småknepigt att få ihop. Men snart är barnen stora och då återgår livet till ett barnpussel - på åtta bitar. Undrar vad man ska göra av all ledig tid? Kanske börja måla tavlor som jag tvingar på mina vänner och släktingar?
1 kommentarer:
Ahhh detta pysslande...kommer väl ihåg det, går tyvärr inte och glömma :( men visst precis som du säger när de är stora nog så försvinner det...men (tyvärr) inte helt :)
Jag hoppas att du får ihop det och även har tid för din egen träning.
Skicka en kommentar