Sen träffas vi på Ica Maxi. Eller rättare sagt. Ni träffar mig. Jag känner inte igen dig. Jag spatserar som vanligt omkring i mitt lätt stressade tillstånd. Det har hänt fler än en gång. Det har jag förstått efteråt. Jag ber om ursäkt för det. Jag är inte nonchalant. Inte alls!
Men inte en enda gång har Du kommit fram till mig och sagt: HEJ, det är jag som är... Vi är vänner på Facebook. Jag läser din blogg. Följer dig på Twitter. Eller vad det må vara. Det händer rätt ofta att folk stannar mig och berättar att de känner igen mig från TV, men det är inte ni.
Nej, ofta får jag veta det i efterhand genom kommentarer på ovannämnda kanaler. "Gick handlingen bra?", "Hade du kul på Harrys i lördags?" eller "Har du hämtat dig från löpningen igår kväll?".
Kan vi inte bara bli lite mer sociala i verkliga livet också? Lova mig att du vågar dig fram till mig nästa gång du ser mig. Gå inte bara förbi. Säg hej. Presentera dig. Berätta lite om dig själv om du tycker jag ser frågande ut. Jag vill verkligen prata! Men det förutsätter ju att du känner igen mig. Det är ju inte alls säkert. Jag har ju faktiskt valt profilbilder där jag ser så bra ut som möjligt. När du ser mig i verkligheten så kanske du inte alls tror jag är jag. Vem vet?
9 kommentarer:
Jag trycker på gilla knappen på det! Kommer jag till Linköping och får syn på dig ska jag absolut hälsa! Jag har många i min släkt/närhet som läser men istället kommenterar men sen när vi ses så kan det komma en kommentar "läste det på bloggen".... Ur trist!
Jag har minsann sagt hej till dig när vi träffades! :-) Och du kände ju faktiskt igen mig också... :-)
Det är bra Cissi! O Linda - det gjorde vi faktiskt! Ikanoentren!
Jag blir också lite ställd, eller nonchalant när nån kommer fram till mig. Inte för att jag har supermånga läsare men det kommer trots det fram folk.. antagligen pga. min arbetsplats. Lite läskigt är det också när folk bara glor!
Jag (tror iaf) att jag minst säger hej. :) Om inte annat så kände vi nog igen varandra när vi möttes på Ikano. Fast då hade vi ju träffats en gång innan på Riva. :)
Samtidigt måste det ju vara lite läskigt att få en kommentar på bloggen om handlingen gick bra, löpturen var skön eller vad det nu kan gälla.
Cissi säger jag absolut hej till, även om din blogg är fel tillfälle men vi är släkt genom släkten kan man väl kalla det. Hennes morbror lever med min syster. :)
Kramen
Hade jag bott i Linköping så hade vi nog träffats lite oftare, vi träffades dock förra sommaren under Linköpings stadsfestival, vi hann knappt presentera oss förens du sa, "dig känner jag igen från facebook"
:)
Emma - Om folk glor är det ju lite läskigt...
Sara - dig skulle jag känna igen alla dagar i veckan.
Jögga - jo, jag har bra koll tycker jag. :) Men det händer ju att jag missar någon.
Tuff shit! Bara att inse att man inte kan glädja alla!
Tycker (att dömma av kommentarerna) att du ändå verkar ha bra koll!
Ska absolut hälsa om jag ser dig! =) Tack föresten för en superfin blogg!
Skicka en kommentar