Som jag förklarat i inlägget nedan så har jag valt att visa mitt rätta jag i fråga om karuseller. Jag är livrädd. Förr om åren åkte jag allt tills jag kräktes. Nu skiter jag i det. Att våga åka karuseller är inget mått på vilken människa du är. Det har jag lärt mig. Så därför hängde jag med Thea i barnkarusellerna.
Dennis och Wille åkte alla sjukt läskiga attraktioner. Hur man nu kan kalla det attraktioner? Herregud. De åkte Atmosfear två gånger. Wille kunde ha åkt hur många gånger som helst. Galne unge!
Det här är lite av min karusell. Kållerado. Den är alldeles lagom. När det är fint väder drar de på vattnet extra mycket så blöt - ja, det blev man. Wille var skeptisk.
Här tror Thea fortfarande att hon får åka stora radiobilarna. 130 cm måste man vara. Hon hade innan åkt Balder (hur vågar man göra det som nioåring?) som har samma längdkrav. Men i den här fick hon tji. Det var bara att vända i kön.
Bland de sista åken gjorde de i Flumride. Min tidigare favorit. Ja, för jag tyckte nog den var rätt rolig när jag tänker efter. Nu är den sista backen förknippad med SKRÄCK. Ren och skär skräck. Jag är för rädd om livet för att leka att jag ska dö. För det är väl det som ger pirret? Att det bara är stocken som hindrar mig från att dö en säker död. Men jag tror inte dom flesta av er som gillar karuseller tänker så. Det är oftast förknippat med ren och skär glädje. O det vill jag ju inte sabba för er. Så nu är jag tyst. Schyyy. Tyst Anna. Ja, jag är tyst nu.
Som jag förklarat i inlägget nedan så har jag valt att visa mitt rätta jag i fråga om karuseller. Jag är livrädd. Förr om åren åkte jag allt tills jag kräktes. Nu skiter jag i det. Att våga åka karuseller är inget mått på vilken människa du är. Det har jag lärt mig. Så därför hängde jag med Thea i barnkarusellerna. 
Dennis och Wille åkte alla sjukt läskiga attraktioner. Hur man nu kan kalla det attraktioner? Herregud. De åkte Atmosfear två gånger. Wille kunde ha åkt hur många gånger som helst. Galne unge!
Det här är lite av min karusell. Kållerado. Den är alldeles lagom. När det är fint väder drar de på vattnet extra mycket så blöt - ja, det blev man. Wille var skeptisk. 
Här tror Thea fortfarande att hon får åka stora radiobilarna. 130 cm måste man vara. Hon hade innan åkt Balder (hur vågar man göra det som nioåring?) som har samma längdkrav. Men i den här fick hon tji. Det var bara att vända i kön.
Bland de sista åken gjorde de i Flumride. Min tidigare favorit. Ja, för jag tyckte nog den var rätt rolig när jag tänker efter. Nu är den sista backen förknippad med SKRÄCK. Ren och skär skräck. Jag är för rädd om livet för att leka att jag ska dö. För det är väl det som ger pirret? Att det bara är stocken som hindrar mig från att dö en säker död. Men jag tror inte dom flesta av er som gillar karuseller tänker så. Det är oftast förknippat med ren och skär glädje. O det vill jag ju inte sabba för er. Så nu är jag tyst. Schyyy. Tyst Anna. Ja, jag är tyst nu.
2 kommentarer:
Känner igen den där känslan, oron som kryper i kroppen! Dock har den kommit sista åren, innan åkte jag allt men tanken i bakhuvudet, dör jag så dör jag! Livrädd helt enkelt!
Du hade en önskan för ett tag sedan om lite inspiration till ditt bröllop, jag har lagt ut lite bilder på två bröllop som jag har varit på nu den senaste månaden. Hoppas du kan få lite nytta av det :)
Kram!
Jag tycker om Flumride, men till den sista backen. Där skulle finnas en hållplats för den som ville gå av och gå ner i en trappa. :-) Vore väldigt bra, tycker jag. ;-)
Skicka en kommentar