PT:n och Polisen

Min tillvaro går i 150 km i timmen. Det snurrar fort nu i maj. I synnerhet denna vecka. Veckan innan jag drar på semester. Veckan då barnen har utvecklingssamtal, öppet hus, dansuppvisningar X 2 och hockeyträningar. Lägg till kalas för brorsbarn, solskydd skall inhandlas, resväskor lånas ihop, böcker till bibblan lämnas osv.

Allt detta gjorde att jag idag skickade ett sms till min PT. "Jag har för mycket att göra. Hinner verkligen inte träna idag."

Nu hade jag ett missat samtal från honom. Vad vill han? Är han arg? Tycker han att jag är slö? Lite som när man har ett missat samtal från Polisen. Man vet att man inte gjort något fel så vad 17 vill dom? Är det fortkörning de vill sätta dig mig för? Nej, inte via telefon. Jag ringer PT:n. Inget svar.

Det var säkert inget viktigt.

Jag inser att min reaktion troligen handlar om mitt eget dåliga samvete. Jag vet att träningen är ajabaja att bortprioritera. Jag vet att man inte ska köra för fort på 50-sträckan utanför resecentrum. Och det vill man inte få förklarat för sig. Det vet man redan. Men när man får höra det från sin PT eller för all del Polisen att man ska inte strunta i träningen och man ska inte köra för fort. Då tar det mycket hårdare. I alla fall hos mig. Det är därför jag har en PT. För att stävja slöfocken i mig.