måndagen den 25:e april 2011

Mer tid tack!

Ni som har barn vet vilken tid som nu börjar närma sig. Det är tiden då allt går in i slutfasen. Allt trappas upp. Uppträdandena avlöser varandra. Mysiga grillträffar. Föräldramöten och utvecklingssamtal. Utvärdering av skolskjuts.
Till varje möte eller uppträdande har det ställts önskemål till oss föräldrar att ordna med fikakorgar, kläder i vissa färger och former (i värsta fall ska kostymen sys), samtalen ska förberedas genom kompendier av frågor att svara på och nåde dig om du inte kommer! Det är i alla fall så det känns. Har man dessutom två barn så krockar hälften av tiderna. Vill inte ens tänka på er som har fler barn än så. Hur gör ni? Klonar ni er?
Vi har med åren lärt oss att man inte kan vara med på allt, och vid de tillfällen saker krockar, då får vi dela på oss.
Det är ett heltidsjobb att vara förälder - det vet man innan man skaffar dom - men att man skulle jobba övertid också, det visste jag inte. Men rätt vad det är så har barnen blivit vuxna och behöver inte längre mamma på samma sätt. Så jag försöker njuta trots att dygnet saknar timmar till allt jag vill hinna med.




4 kommentarer:

Petra sa...

Huuuu, I know. Stressigt värre blir det. Det gäller att andas och planera så man hinner med allt annat också.
Kramen

Marie KJ sa...

Anna, jag är mamma till 3 grabbar som alla såklart gått i svenska grundskolan, spelat hockey, fotboll, innebandy, någon har dessutom spelat pingis, brottas, gått på skytte och GUD vet allt. Allt är bara en fråga om prioritering, man måste inte gå på allt. Gå på det som ni har tid med och tycker är kul och njut av barnaåren. Jag saknar dom!

Sandra sa...

Känner verkligen igen mig i det du skriver och som sagt nu börjar det! Bara att köra på i 180 mot semesetern,,,

Cissi sa...

Yes, jag känner igen mig. Nu droppar alla grejer in... en efter en. Jag vill ha mer tid hemma, mindre tid på jobbet, högre lön (hej, det är dyrt att ha barn!) och längre semester. Tror tyvärr inte att min chef tycker likadant på mitt kommande utvecklingssamtal... :-) Men det är som du säger, man får se till att vara närvarande medans de är små. Rätt var det är så klarar de sig själva, har egna familjer och suckar över att morsan vill att de kommer hem för att fira påsk/jul/midsommar...