Köttiga män

Ni vet att jag har en PT. En personlig tränare. Vi tränar fyra gånger i veckan. Mån-tors. Daniell Jörnsten heter han. Ni har sett honom förr.

Men nu har han skaffat sig en adept. Eller rättare sagt en lärling. Det är Pekka. Han ska också bli PT. Båda dessa herrar står bredvid mig när jag tränar nu för tiden. Pekka är ju inte direkt den minsta killen heller. Som ni ser...

Då kanske ni tror att en något småfläbbig tvåbarnsmorsa på 1, 59 känner mindervärdeskomplex? Icke. De är peppande, glada och måna om att jag ska nå mina mål. Gör jag en bra serie får jag cred. Gör jag inte mitt yttersta hetsar dom mig att göra en till. En till. EN TILL. Tills de ser att jag inte längre orkar mer. Att jag gett det jag kan för dagen. Då är de nöjda. Och jag är också nöjd. Efteråt.