Att åldras

På våren syns alla skavanker i hemmet.

Dammet lyser vitt på den svarta byrån. Fönstren är prickiga efter vattendroppar blandade med pollen som torkat och fastnat i ett grått mönster.

På våren syns också alla skavanker på mig.

Rynkorna kring ögonen ter sig djupare. Diket mellan ögonbrynen vecklar aldrig ut sig. Sminket lägger sig i vecken. Huden runt armbågen lägger sig som ett täcke över armbågen om jag rätar ut armen. När blev hudkostymen så stor?

Det kan tyckas som ett hån mot er som är äldre och som fått fler åldertecken. Ni undrar säkert vad mitt problem är. Så är det alltid. Ni kanske ler lite och tänker att jag inte vet vad jag pratar om - än. Jag gör samma sak med 20-åringarna som börjar snacka om att lyfta sig. Jag blir nästan förolämpad. Om dom tycker de har behov av lyft. Vad tycker dom om mig? Att jag borde göra en helrenovering?

Men bryr jag mig om vad 20-åringarna tycker? Bryr jag mig om vad andra tycker överhuvudtaget? Såklart jag gör. Jag vill ju ses som så fräsch som möjligt för min ålder. Men jag lider inte av att åldras. Jag känner en lättnad över att inte vara 20 längre. Usch, så bökigt allt var då. En kommentar om mitt utseende som inte var positiv kunde få mig att falla i en djup grop som var svår att ta sig ur.

Nu är jag lugn. Ser på min kropp. Ler och tänker att så länge jag lever, då är jag nöjd.