Det har jag. Många gånger. Tänk att bara åka hem till familjen efter en arbetsdag och be dom packa sina väskor. "Nu drar vi till Thailand". Jag har köpt ett hus. Skolan är bokad, jobben kirrade, uppehållstillståndet ordnat och sommarstället i Sverige kirrat - så att vi kan komma hem under sommaren.
Jag såg en intervju med en författare som gjort precis det här. Hon ville dock inte till solen, utan ville till ett softare samhälle. Hon drog till franska västkusten. På en biltripp. Såg ett hus som var till salu. Åkte till Sverige och sålde sin tvåa och köpte huset i Frankrike. Det kan vara så enkelt, men ändå är det så svårt.
Mina syskon. Mina syskonbarn. Min styvmor. Min pappa. Min farfar och farmor. Min mormor. Mina fina vänner. Alla jag håller kär bor ju här. Så därför är jag kvar. Annars hade jag varit långt härifrån. Jag får nöja mig med en semestertripp då och då. Tills jag bestämt mig.
12 kommentarer:
Jo, dom där tankarna finns där... men, som du säger - alla jag vill vara med, som gör mig glad - bor ju här :)
...men, jag tror att jag blir en härlig bitsk gammal tant i ett hus i Grekland :)
O ja, den känslan känner jag med jämna mellanrum. Önskar att jag kunde ta med mig hela familjen på en jorden runt-resa och stanna där man kände för, ta dagen som den kom. Men jag har lite för mycket kontrollbehov (och lite för lite cash) för att genomföra något sådant!
Jag hänger på , fy tusan vad kallt det är nu för mina reumatikerfingrar ;)
Vart ska vi flytta till när då då???
kram ulla
Visst känner man så ibland, men på något sätt är det bra att det förblir en dröm och en tanke som man liksom du kan fundera på ibland:-)
Bodli Malmsten verkar himla skön .Jag följde hennes blogg när hon bodde i Frankrike ett tag !
Åh jag så har jag tänkt så många gånger men blir ändå kvar. Men drömmen finns kvar!
Tittar in och säger Hej .
Hej ...hhiihiih
Skönt det lät !!!
Tänk om det kunde vr saning Ååååhhhh vad spännande ?!?
Hmm Vänder på kudden somnar om hhiihihi
Kram
Själv trodde jag aldrig att jag skulle lämna "linköpings trygga famn". Men om man får chansen så tycker jag att man absolut ska ta den. Visst saknaden efter dem man håller kär finns och kommer alltid att vara där.
Många många ggr tänker jag så. Väldigt ofta! Fast jag hoppas att när vi fått familj att man iaf vågar sig väg 6 mån. eller 1 år till nåt annat land.. Sverige finns ju kvar!
Ja dom där tankarna har jag tänk i dessa tider ganska många gånger.....
Men tror du inte att du kommer få exakt samma känsla på nya stället sen? Vardagen kommer var du än befinner dig! Tänkvärt!
Jag lämnade precis ALLTING när jag flyttade till Sverige för 10 år sedan.
Jag har inga mer än min man och barn här i Sverige!
Det går...
nu undrar ni varför flyttade jag till Sverige från ett varmt land eller hur???
Svar: K Ä R L E K!!
kram på er!
Skicka en kommentar