Nyttig lunch

Det här receptet rekommenderar jag:

Kyckling

Råris

Wokgrönsaker

Curry

Det räcker för att bli mätt och det var gott. Akta tänderna bara. Råriset kan innehålla stenhårda korn som inte är att leka med. Trodde jag spräckte en tand. Men det känns bättre idag.

Fotmassage

Jag njuter. Njuter av ett städat hem. En klippt gräsmatta. En ansad häck (den i trädgården). Av att ligga på soffan och få mina fötter masserade.

DENNIS!!! KOM HIT OCH MASSERA MINA FÖTTER!!!

Jag ger mig aldrig!

Tänk er att kunna moffla i er delicatobollar, Polly, Bilar, bullar och gräddsåser - i obegränsad mängd - och sen bara stoppa i sig ett piller som tar bort alla kalorier man precis stoppat i sig!

Det vore väl bra!?

Eller vid närmare eftertanke - det är inte alls bra. Det finns ju faktiskt dom som skulle missbruka det i fel syfte. Antagligen skulle ett sådant piller skapa ytterligare ätstörningar. Men tanken slog mig i alla fall.

För om jag ska vara seriös. Jag undrar hur man hela livet ska klara av att hålla en god nivå på träning och kost. Hur jag resten av livet ska fixa att hålla vikten på en hälsosam nivå. Som det är nu tränar jag mycket - och då menar jag MYCKET. Det tar tid och det kostar pengar. Just nu har jag tillsammans med Dennis valt att prioritera detta, men det är naturligtvis ohållbart att hålla sig med en PT fyra dagar i veckan tills man dör.

Daniell, som min PT heter, säger att inget kommer gratis men att min kropp med tiden blir en bättre fungerande maskin. Större muskler - mer förbränning. Jag kommer under den här tiden också lära mig att hantera kost som passar mig och min kropp, så att jag själv snabbt kan dra i nödbromsen när vikten överstiger en maxvikt som jag sätter upp när jag nått mitt mål - att över den vikten ska jag inte hamna igen. Just nu känns det overkligt att den vikten ska vara 62 kg, med tanke på att jag väger 67, 7 nu. Men det är det som är tanken.

Samtidigt får man heller inte glömma att njuta. Jag vill inte kvävas av kraven. Jag vill kunna äta och dricka gott, men framför allt vill jag må väl. Bli farmor och mormor till mina barns eventuella barn. Det är därför jag hänger i. Jag ger mig aldrig!

Svett-Drott

Ett axelpass avklarat!

Byte av dag?

Jag har fått ett önskemål om att flytta bloggträffen till fredagen den 19 november istället. Hur ser ni på det?

Ny matlista

Idag fick jag nya smakupplevelser - även om bilden ovan kanske ser rätt rå ut. Hrm. Det är nötfärs 5% samt lök och lite kryddor.

Till detta äter jag sallad, tomat och gurka. Smakar himmelskt. För nu var jag trött på kyckling.

Den nya kosten är byggd på nötfärs, lax, skaldjur, råris och äggviteomeletter. Till detta en hel del grönt som avocado, sallad och morötter. Det här ska jag äta i ett par veckor nu.

Här sitter jag och dricker...

...grenade aminosyror för energi, ökad muskelsyntes och snabbare återhämtning. Det är i alla fall vad det går att läsa om produkten på Gymgrossisten.

Partytajm

I helgen smäller det. Rockfest igen. Massa band spelar och Maria och jag rockar loss i våra schyssta skinnbrallor! Eller jag ska förresten inte ha några skinnbrallor. Jag ska ha svarta shorts. ROCK N´ROLL!

Om och om och om igen

Kyckling, broccoli, avocado, Kesella...lalalalalalaaaaaaa. Jag kör vidare på den maten ett tag till. Daniell (min PT) tycker det. Så jag kör på. Jag har varierat mig genom att steka kycklingen istället för att köra den i ugnen, samt woka broccolin. Det blev lite annorlunda smak, som gör att jag står ut en vecka till.

Jag har ju glömt att skriva vad lördagens vikt låg på. EXAKT samma som förra veckan alltså 67, 7 kg. Jag tror det beror på att jag slarvat med vissa måltider. Att jag inte riktigt ätit allt jag ska helt enkelt. Det är så förbaskat mycket mat. Men den här veckan ska jag vara noggrann.

Bloggträff!

Jossan, Jessica, Carola, Gustav, Peter, Dessi, Fia, Gorgina, Sara, Anna, Karin, Jesse, Linda, The Queen of fucking everything, Sandra, Coyntha, Linda och Sara.

Totalt 19 personer vill träffas i verkligheten! Skitkul ju! Ska vi säga lördagen den 20 november!?

Fler som vill haka också?

Jag är lycklig

Det finns så mycket att vara lycklig för. Jag är inte döende (vilket jag i min hypokondriska värld ibland tror). Två underbara barn förgyller min värld. Min och Dennis uppgift är att göra dem redo för livet. De klarar sig bra än så länge. Skola, vänner och aktiviteter. Jag har en fin familj som ställer upp när helst jag behöver. Mina nära vänner Hélen, Ellinor, Maria, Charlotte och många fler är mitt skyddsnät. Jag har börjat närma mig min målvikt och känner mig sakta men säkert sexig igen. Det var länge sen. Jag skickar med en liten bit från en låt som jag fått skickad till mig av en person som jag har för avsikt att bli gammal tillsammans med. Dennis.

There'll be good times

And there'll be bad

But I will stand beside you woman

All the way

And through the years

As life will put us through

When snow will fall on winter nights

I'll keep you warm inside

Yeah, baby, I will

Text från White Lions låt - til death do us part.

40-årskalas i bilder

Födelsedagsbarnet Anna.

Vi bjöds på köttgryta med ris...

...liksom rödvin och bubbel.

Efter middagen dansades det i källaren.

Mycket nostalgi i högtalarna.

Anna var glad.

Hennes vänner trivdes också. Såg det ut som!

I ett angränsande rum hängde de som hellre spelade än dansade.

Porträttbilder i massor finns det i kameran. Här är en.

Så här kände jag mig när kvällen var slut.

Före och efterbilder

Ja, så här såg/ser ryggen ut. Det är ju i och för sig lite missvisande då jag inte håller upp armen på den sista bilden, men ni ser ju skapligt ändå. Jag tycker det är skönt att "vecken" är borta.

Det är två år mellan bilderna. För så lång tid är det sen jag började tänka på det här med vikten. Det gick snabbt i början. Då tappade jag sju-åtta kilo. Sen har jag stått stilla - ända tills nu för tre veckor sen då jag började med min PT. Sen dess har jag tappat ytterligare fyra kilo.

Förhoppningen är att jag ska väga 59 kg när jag är klar (jag är 1, 59 cm).

Ryggbilder visas

Jag tog en bild på min rygg innan jag började med viktresan. Sen tog jag en i morse. Om det är någon skillnad ser du i inlägget som kommer kring lunchtid.

Gaah!

Vill man vara fin får man lida pin, som min mormor alltid sa. OCH gärna skrämma skiten av omgivningen. BU!

Roligt med så många!

Det är ju galet många som är sugna på att träffas ju!

Tänk er att samlas i en bar och ta en fördrink tillsammans. Bekanta oss med dom vi kanske redan tycker vi känner via bloggarna.

Sen vidare till en restaurang - gärna med efterföljande clubbande. Dans och dricka drinkar i baren.

Vad säger ni om den 20:e eller 27:e november? Eller är fredagen en bättre dag?

Tyck till!

Passa dig

Eget pass i Sliden. Nu blir det ett halvtimmespass med Daniell, Ben it is. 

Ska vi ses?

Hösten är lång och grå. Skulle det inte vara kul med en bloggträff igen!? Några av er var med när det sist begav sig. Skulle det vara intressant att träffa varandra igen. Runt advent kanske?

Hur många är på?

Att Facebooka om jobbet

"Jag hatar min chef!"

Det är sällan man ser den typen av statusuppdateringar på Facebook. Antagligen på grund av rädsla för att chefen ska upptäcka det. För nog är det så att de flesta av oss ändå tänker oss för en extra gång när vi skriver i sociala medier? Eller?

Jag läser i dagens Corren att akuten i Linköping ska sätta upp riktlinjer för hur personalen inte bör uttrycka sig i sociala medier, typ Facebook och Twitter. Anledningen till att det tas upp är på grund av att en sköterska har uttryckt sig opassande om en icke namngiven patient. Ledningen tar nu initiativ till en policy för vad som är ok och vad som inte är ok.

I de fall statusuppdateringarna handlar om patienter är det väl inga konstigheter, men var går gränsen? Kommer de förbjuda ALLA statusuppdateringar som rör arbetsplatsen? Att det varit en stressig dag eller att man tjafsat med en kollega? Kommer de få skriva när de räddat liv? Eller som när min barnmorska till kusin skriver att hon förlöst många barn?

Det här väckte många frågor i mitt huvud, och jag kände för att "skriva av" mig.

Duscha på gymmet

Det finns både för- och nackdelar med att duscha på gymmet. Här listar jag mina viktiga och oerhört nödvändiga tankar kring detta:

Fördelar:

• Man sparar på vattnet hemma
• Det går fortare (ingen sköndusch)
• Att känna att man är "klar" när man kliver ut från gymmet

Nackdelar:

• Du kan inte raka bort hår från kroppen (även om den del tycks tro att det är ok)
• Det är inte lika avkopplande
• Det kan vara kö om klockan är runt 17-tiden

Ni behöver inte tacka mig för detta informativa inlägg. Jag känner redan att jag gjort er en god gärning som bjuder er på detta. Varsågoda.

Tortyrredskap

Har varit nere på gymmet. Som vanligt, känns det som. Trots att jag är därnere minst fyra gånger i veckan så har jag fortfarande inte testat alla redskap. Kan någon exempelvis tala om för mig vad detta är:

Du ser, det är inte lätt att som oinvigd i styrketräningens förlovade land tro att man ska hantera allt på en gång. Jag har ju min PT som kör med mig i de redskap (ibland känns dom som tortyrredskap) jag behöver för att trimma min kropp.

Att träna i en vanlig BH är heller inget att rekommendera. Värdelöst helt enkelt. Framför allt när man känner hakarna ploppa ur när man kör en "med armarna bakåt rörelse" för triceps eller rygg. Babom, så hänger de löst, så att säga. Eller "hänger" är ju fel ord. Naturligtvis.

Fylla jämt

När jag fyllde 10 år bodde jag med min familj i Åby utanför Norrköping. Bjöd mina klasskamrater på fest och fick en cykel i present.

När jag fyllde 20 bodde jag med Martin. Vi bodde på Axgränd i Linköping och fyllde lägenheten med folk. Jag minns att jag hade en blåmetallic kreation på mig och vi dansade till "Spaceman". Jag jobbade på radio FM och livet lekte.

När jag fyllde 30 bodde jag med Dennis på T1 i Linköping. Vi lämnade barnen till svärmor och fyllde huset med vänner, släkt och kollegor. Lite mer städat dansade vi till "Längst bak i taxin" innan vi tog den riktiga taxin ned till Harrys.

Det är sex år kvar tills jag fyller 40, men i helgen kommer jag få lite inspiration till hur jag ska fira den dagen. Då ska vi nämligen gästa en annan Anna som fyller de aktningsvärda 40 åren.

Tvåsiffrigt

OBS: Detta är inte jag. Om någon nu trodde det. Hrm.

Det är inte utan att jag känner mig mycket nöjd med att mitt höftmått är nere på tvåsiffrigt. Från 111 cm till 99 cm. Det är 12 cm totalt.

Det syns!

"Det syns verkligen på dig"

"Hur mycket har du tappat nu?"

"Ska du försvinna helt och hållet?"

Det är tre kommentarer jag fått bara idag. Känns kul, och jag tar verkligen åt mig då jag vet att det kommer en dag när folk har vant sig vid min nya storlek och inte längre ser vad jag lyckats med. Mys, mys.

Ny träningsvecka

Vi har äntrat en ny träningsvecka för att nå nya viktmål på lördag. Dessutom är det löning på fredag. Det här kan bli en bra vecka!

Förkyld ofta?

Visste du att det finns ett samband mellan övervikt och ett sämre immunförsvar? Och visste du att fet mat som pizza kan försämra det ytterligare? Jag hittade en artikel om hur du får bättre immunförsvar på Hälsa.se. Bra info nu i höst- och förkylningstider.

Frieri

Allt fler gifter sig. Statistiken visar att det är lite i "ropet" det här med bröllop. Det trendiga är också att följa sina egna vägar istället för att gå på den traditionella linjen. Det ska antingen vara enkelt, följa ett tema eller kanske vara sådär urtraditionellt.

Men vad har hänt med frierierna. Många i min bekantskapskrets har "kommit överens" om att gifta sig, istället för att mannen går ned på knä. Om du är gift hur gick då själva "frieriet" till? Om du INTE är gift, hur skulle du vilja ha det?

Jävla latmask

Har handlat, skjutsat barn till kalas, gjort i ordning kyckling till kommande veckas matlådor, småstädat, pillat med personalens höstschema och så får man inte glömma att jag var ute och tränade i morse.

Ändå känner jag mig som en latmask. Jag brukar ha tusen järn i elden. Inte i dag. Den senaste timmen har jag legat på en bäddad säng med laptopen i knäet och surfat efter snygga kläder. Soft.

Det är inte sant!?

Så tänkte jag imorse när jag ställde mig på vågen igen. Det är en vecka sen sist och jag har gått ned ytterligare 1, 1 kg. Vad fan händer? Jag går på lyckomoln! Snart har jag tappat 13 kilo. Det är mycket på en och en halv meter tjej.

Min morgon

Inte klarar jag av att sova längre än till halv sju. Det är likadant varje helg. Men när kroppen ändå fått sju timmars sömn så är det bara att kasta upp stockarna (benen) och snöra på sig dojjorna. Ut och spring quinna! O det gjorde jag minsann.

Efter rundan hämta tidningen. Jag jobbar ju på den här tidningen och förväntas hänga med i vad som skrivs. I veckorna hinner jag inte läsa hemma, men på helgerna försöker jag läsa igenom den.

Till tidningen tar jag mig en brusdrink. C-vitamin. Då håller jag mig frisk hela hösten är tanken. Jag blir ju sällan sjuk (förkyld, influensa etc) men när man chockat kroppen så in i bömben så kan immunförsvaret gå ned, och då gäller det att förebygga.

Vad jag vägde denna lördag. Den andra lördagen sen jag startade med min PT. Det får du veta om en liten stund.

Fem saker att längta till

• Idol om fem minuter
• Läsa godnattsaga för lillan
• Krypa upp i famnen på mannen
• Sova
• Väga mig imorgon

This is not my life

Som bloggare får man tåla att få kommentarer som inte alltid är välmenade eller konstruktiva. Människor bildar sig en uppfattning om vem man är genom att läsa bloggen. I dag på fikat (bara kaffe) med Anna med litet a - en bloggare jag börjat dejta på riktigt, så berättade hon för mig vad hon vägde när hon gifte sig. Sen sa hon klokt:

- Fast du är kanske inte alls så intresserad av vikt som det verkar på bloggen?

Nej, för visst är det så. Att den här bloggen bara är en pytteliten del av mig. Jag skriver om sådant jag KAN skriva om utan att lämna ut mig fullständigt till allmänhetens betraktande. En del tycker jag är öppen och ärlig som det är. Inget av det på bloggen är fejk, men det är heller inte hela sanningen - vilket Anna, som också har bloggat/bloggar vet.

Men jag är lyckligt lottad. Jag får sällan "puckokommentarer", och då menar jag INTE den jag fick tidigare idag. Den ser jag mer som konstruktiv. Men i början när jag precis börjat skriva för corren.se hamnade alla tokar hos mig. Skrev jag om krogbesök var jag en dålig mamma, skrev jag om barnen var jag en tråkig bloggare, skrev jag åsiktstunga inlägg fick jag fan för det.

Så ni som träffar mig i verkligheten. Glöm inte att det här är bara en liten del av en liten Anna. Men jag hoppas den räcker för er att läsa om! ;)

Mmmarabou

En vy från vårt vardagsrumsbord denna fredagkväll.

Er åsikt tack!

Den här kommentaren fick jag under ett av mina inlägg:

Tänk på vad du för över till dina barn när du bara pratar om vikt hela tiden och tar bara kort på midjer, vågen etc. Detta är ett stort problem i lägre åldrar tyvärr i skolan och det är vårat fel som föräldrar att det blir så, vi framför budskapet på fel sätt tycker jag, att träna och röra på sig är naturligt lika väl som att inte äta skräpmat osv för många, så varför göra det till såååååå stor grej ???

Tänk att det finns folk som tror att bloggen är hela ens liv.

Men jag ska erkänna. Det är en stor grej här på bloggen och det gav mig en tankeställare, jag vill verkligen inte bidra till att mina barn får en snedvriden bild av hur man ska se ut, men jag konstaterar att mina barn inte är involverade i det jag skriver om här - även om de naturligtvis ser att jag äter annan mat än dom. Men jag har levt med 20 kilos övervikt. Det är inte heller att vara en bra förebild. Jag ska lyssna på denna anonyma och inte ta så mycket bilder på vågar och midjor framöver. Mina barn KAN ju faktiskt gå in på Internet och se detta. Men...

Frågan är vad ni tycker. Är det för mycket om detta kring vikt, mat och hälsa här? Ska jag tagga ned? Även om det är MIN blogg och en plats där jag skriver vad jag vill så är era åsikter viktiga.

Shortsen ramlar av

Det syns inte så bra på den här bilden, men mina shorts halkar av mig snart. Ett par som satt så pass tajt att jag helst hade en pösigare tröja över för att dölja "blubbet" som blev på höfterna där shortsen satt åt. Dessa är ändå nytvättade. Vem är nöjdast denna fredag? Jag röstar på mig själv!

Rock n´roll

Bild: Johnny Gustavsson

Ännu ett pass på gymmet är avklarat. 45 minuter slide och 30 minuter triceps. Jag mötte en gammal kollega på väg till bilen. Han sa: "Fan, du ser vältränad ut ju". Det gjorde mig glad! Allt fler har börjat kommentera det, och jag blir lika upplyft varje gång.

Rom byggdes inte...

...på en dag. Inte ens en månad eller ett år. Det tar kanske inte flera år, men det tar åtminstone flera månader att ändra ett invant beteende. I mitt fall har det tagit 18 månader. NU känner jag att träningen är en del av mitt liv.

Jag har heller inget sug efter godis eller sötsaker. Vet inte när det hände sist. Jag har nog aldrig varit utan sug, när jag tänker efter. Undrar om det kommer hålla i sig.

Troligen ända fram tills att jag får börja äta kolhydrater igen. Då kommer sockerkicken tillbaka. Eller vad tror ni?

Torr köttbit

Kyckling, torr som ett fnöske. Helt okryddad. Tillagad i ugnen. Bara några stänk linfröolja på. Mmhm. Men vet ni vad det bästa är? Jag är inte sugen på något annat!

Många läsare

Ni är många som läser den här bloggen nu. Här till höger finns en ruta med folk som följer mig regelbundet. Ni blir bara fler och fler. Och jag blir bara gladare och gladare. Ni är ett gott stöd, och jag uppskattar att ni vill hänga här inne ibland.

Ville bara säga det.

Ett rygg pass - varsågoda

Visst är det skönt med träning på morgonen!? Då är skiten avklarat liksom. Inte för att jag bävar för träning, men ni fattar. Det är ju trots allt annat i livet som pockar på uppmärksamheten. Barn, man, hus och hem.

I dag var det ryggpass som gällde. Daniell (PT) sa att han tyckte jag såg för pigg ut efter benpasset så han hotade med ännu ett benpass imorgon. Jag sa åt honom att skita på sig, så var det inget mer snack om den saken.

Jag börjar faktiskt vänja mig vid Kesella och fun light nu. Rätt gott faktiskt. Om man inbillar sig att det är lite tjockare yoghurt istället för kvarg. Ni hör. Det låter inte ens gott. Kvarg.

Ha det gott, folks!

Time to say goodbye

HA, det trodde ni va!? Icke. Här ska minsann inte sägas adjö. Jag lyssnar på Sarah Brightman medan jag skriver nyheter. Mycket bra kombo. Ger lite stämning till eländet jag rapporterar om. Tänk er sköldpaddan Villiam som varit borta i en månad. I all ensamhet knallade han helt sonika iväg över gräsmattan och försvann. Om han fortfarande lever så ligger han troligen nedgrävd för att gömma sig för läskiga rävar och fåglar. Hans familj letar. Ser ni Villiam framför er? Med tonerna av låten ljudande soft i bakgrunden. Då blir det riktigt sorgligt. Nästan tårläge.

Här ser ni sändningen där jag idag har på mig rosa skjorta och väst! Men det är bara jag i rutan fram till imorgon bitti. Då ser ni Rickard istället.

Benpass

Ni ser det inte. Men mina ben skakar. Herregud. Ännu ett benpass lagt till handlingarna. Nu kyckling och sallad.

Biggest loser

Såg ni programmet igår? Nu väntar dom barn. Fint som snus. Hon var i sjunde veckan, vilket med ganska enkel matematik innebär att hon blev det redan innan programmet startade. Sen väljer naturligtvis TV4 att göra det till grej och får det att framstå som att det är tack vare programmet och viktminskningen som hon blivit gravid. Så vad tycker jag om det? Det är bra TV, så naturligtvis ska de göra så. Tror bara de flesta genomskådade det den här gången.

Förresten ska "loser" verkligen uttalas på det sätt som Jessica Almenäs gör? Loser med o. Det borde väl ändå uttalas som engelska? Men det finns kanske accenter som låter så i England.

Det var allt för mig denna morgon. Nu drar jag och tränar.

Hejpårä!

Superwoman

Jag må ha lång väg kvar till målvikten (nio kg), men här har ni en kvinna som just nu känner sig oövervinnerlig. Inget kan stoppa mig. Men det är i och för sig inte nytt under solen.

Tröttnar snart

Kesella, vatten, kyckling, broccoli, tonfisk, sallad och kesella igen. Nu börjar jag faktiskt tröttna. Men min PT meddelade att vi bara kör den här veckan ut, sen ska jag få ny diet att gå på.

En sak som jag däremot inte tröttnar på är responsen från er! Ni är guld! Älskar att läsa era kommentarer.

Han älskar mig ändå

Dennis ligger i sängen och klämmer på mig. På armar, ben, mage och rumpa. Han säger "Du blir mindre och mindre". Han är värdefull för mig. Han har älskat mig - oavsett storlek.

Men jag har inte älskat mig själv. Min ovilja att visa mig naken, eller låta honom ta på mig när jag ligger i en ofördelaktig ställning har präglat vår relation. Naturligtvis.

Sista veckorna har det hänt något. I takt med att kroppen sakta krymper så har jag blivit piggare. Gladare. Stolt över det jag presterar.

När jag nu ligger på sidan, vänd mot honom, behöver jag inte bry mig om fetthänget på magen. Det är nästan inget kvar. Mest skönt är det för mig. För som jag sa. Han älskar mig ändå.

Yes!

Vikten har noterats. Efter fem dagars Keto-diet så ligger vikten på 68, 8 kg. -1, 9 kg sen i sondags!

Utmaningen

För första gången på svinmånga år så sitter jag här en fredagkväll utan ett glas vin i handen och/eller en godispåse i handen. Eller, nu lät jag som alkoholist. Men ni fattar. Ibland godis. Ibland vin. Ibland båda två.

Men tro mig, allt finns här. Dennis håller i vinglas. Godispåsarna ligger i barnens knän och skriker på mig.

Ska jag behöva gå härifrån för att klara det här!? Skapligt svagsinnad quinna. Vid varje prassel så tänker jag på cocosprickar, colaflaskor, polly...u name it.

GAAAAAAHHHHH. Snart dags för min kvällsranson av äckel-Kesella. Må jag fått ett minus på vågen imorgon. Annars jävlar. Förlåt svordomen Ulla. Jag brukar inte svära, men nu måste jag ta i med kraftuttryck av det sämre slaget.

Vägning

I morgon får jag väga mig! Då har det gått fem dagar med KETO-diet. Undrar om det hänt något...

Har jag berättat att Dennis (sambo) gömt vågen för mig? Å har jag berättat att jag sprungit runt som en unge letandes efter julklappar för att hitta den? Tragiskt Anna. Tragiskt.

"Hej, jag heter Anna och jag är vågberoende"

Pillertrillaren

Omega 3 är bra också har jag hört. Svälj och se glad ut.

Mitt vardagsrum

Så här ser det ut hemma hos mig. Vardagsrummet har renoverats den här sommaren. Vi saknar lister och nytt golv. Annars är allt klart. Fler bilder från mitt hem hittar du på min andra blogg:

KAGABORG

Starten på morgonen

När jag kliver upp dricker jag och sväljer detta. Koffeintabletter och C-vitamin + 4 dl vatten. Koffeinet för att jag snabbt ska bli pigg. C-vitaminet för att jag inte ska bli sjuk - vilket tydligen är rätt vanligt när man chockar kroppen med mycket träning.

Favorit i repris

När läsarna på bloggen tilltar är det viktigt att gå tillbaka lite i tiden och visa upp sidor som jag sällan visar här på bloggen numera, men som är en stor del av mitt liv. Konserter och fester. Här är tre bilder från en 80-talsfest. Jag kör naturligtvis på glamrocktema. Anna (hon i rosa, å ja vi är många som heter Anna i Sverige) körde på gympatema.

Det här är min sambo. När han klär ut sig i sin bästa rockmundering. Har jag nämnt att han haft en dröm om att han är Nikki Sixx? 

Men så är jag ju lite svag för mörka män. Fast det kan ju vara någon måtta på det kanske. Framför allt runt ögonen. Danne (som för övrigt är Annas, hon i rosa, sambo) är danger on the roof, som vi brukar säga. Han är byggare och det händer att han befinner sig på tak och så. Eh. Japp. Det var en liten blick bakåt i tiden.

Jag blir mindre

Jag har inte mätt in mig hos min PT än, men samtidigt som jag vägde in mig i söndags, så passade jag på att mäta kroppsdelar. Jag har helt klart blivit mindre. Låren till exempel. När jag startade min viktnedgång så hade jag en omkrets på 63 cm där jag är som fläskigast. Nu är samma siffra 56, 5 cm. Det är 6, 5 cm det. Inte dåligt för att vara på ett ben!

Vill du veta midje- och rumpmått så finns det i den vänstra spalten här på bloggen. Uppdateras lite då och då.

Planering är A o O

Avocado, Kesella, tonfisk, torsk, morötter.

Det är några matvaror som jag äter varje dag. Det tar snabbt slut i skåpen. Allt detta måste inhandlas idag för att jag inte ska sabba dieten kommande dagar.

Samtidigt är det jättesvårt att få till det här med maten nu. Jag är lite krasslig. Så krasslig att jag faktiskt sökt sjukhusvård. När man inte är hemma, så är det svårt att lösa det där med maten. Men än så länge har det gått.

Nu så. Farväl tills vi hörs igen.

Kvällens söta sug

Rostade mackor, godis, kanelbullar, blandade nötter. Jag är grymt sugen på sådant nu. Hur gör ni när ni vill slippa sötsuget på kvällarna, eller när ni nu får det!?

Årets glögg

Årets smak på Blossaglöggen är saffran. Snygga flaskor. Två stycken är förbeställda. HÄR!