Syskonkärlek

Jag tror att jag och min lillebror gillar att ta svartvita foton på oss själva.

Tänk så osams vi var som barn. Hur överjävlig han var. Älskade att reta mig till gallfeber. Röra runt bland mina prydnadssaker i bokhyllan, byta kanaler på TV:n så jag fick resa mig och byta tillbaka. Hur många mil jag sprungit bara för att jaga ifatt honom ska jag inte ens försöka fundera på. Jag har säkert sprungit jorden runt.

Men så hade vi de där stunderna när vi tävlade om vem som kunde springa fortast i gummistövlar uppför en backe, eller när vi byggde kojor i skogen, byggde snögubbar, snackade om orättvisor, möblerade om varandras rum, låg bredvid varandra och läste serietidningar.

Idag är han gift med Maria, har två barn och han står mig så nära som någon kan. Så jag tyckte han förtjänade ett eget inlägg. Han kommer älska att jag skriver om honom här. Inte. Men det skiter jag. Jag kan också jävlas.