onsdagen den 13:e oktober 2010

Hemma blir en vana

När man flyttar in i en ny bostad är man full av idéer och skaparlust. Väggar ska tapetseras, möbler som passar den nya lyan ska inhandlas och tak ska målas. För att inte tala om allt annat småfix placeras i en prioriteringsordning på en "Att göra"-lista.
Jag talar naturligtvis inte om människor i allmänhet utan om mig i synnerhet. Så här tänkte jag när jag flyttade in i mitt hus.

Och visst har väggar tapetserats och målats, dörrar och tak likaså. Ett par nya fönster har satts in och avloppet är numera kommunalt. Men sen då? Varför har lilla vädringsfönstret i sovrummet inte fått lite upplyftande färg där den gamla ramlat av? Hur kommer det sig att den där lilla listdelen fortfarande ligger lös när den bara behöver en liten spik för att sitta fast? När i tiden separerade jag mig från min lista?

Nu har jag bott i mitt hus i fyra år, och det har blivit dags att gå vidare - tror jag. Det innebär att alla dessa småsaker återigen hamnat på en "Att göra"-lista, och nu kommer de bli åtgärdade. Lilla vädringsfönstret har fått färg i alla fall. Det är alltid något!

3 kommentarer:

Sara sa...

Man blir helt enkelt hemmablind... ;)

Gafflan sa...

Man blir hemmablind helt klart. Vi har rennoverat i omgångar under dom 15 år vi har ägt vårt hus. Mycket tid har lagts på saker som inte syns som el, avlopp, värme, tillägssisolering. Å så klart nya fönster, tapeter, färg, golv och tak men vi slarvar också för det finns några lister och lite andra detaljer som inte blivit gjort, tror det är dags för det nu :D
Heja oss!

Helen sa...

Det där känner jag igen, lister som låg färdigmålade i vårat gamla hus kom upp till visningen :-)