lördagen den 18:e september 2010

Min morgon


Inte klarar jag av att sova längre än till halv sju. Det är likadant varje helg. Men när kroppen ändå fått sju timmars sömn så är det bara att kasta upp stockarna (benen) och snöra på sig dojjorna. Ut och spring quinna! O det gjorde jag minsann.



Efter rundan hämta tidningen. Jag jobbar ju på den här tidningen och förväntas hänga med i vad som skrivs. I veckorna hinner jag inte läsa hemma, men på helgerna försöker jag läsa igenom den.

Till tidningen tar jag mig en brusdrink. C-vitamin. Då håller jag mig frisk hela hösten är tanken. Jag blir ju sällan sjuk (förkyld, influensa etc) men när man chockat kroppen så in i bömben så kan immunförsvaret gå ned, och då gäller det att förebygga.

Vad jag vägde denna lördag. Den andra lördagen sen jag startade med min PT. Det får du veta om en liten stund.

4 kommentarer:

Nina sa...

Ljuva sötaste Anna ! Jag blev lite bestört att läsa om - vad vi tycker om din blogg ....klart som fan att man har åsikter om ditten och datten - men om inte du får skriva VAD DU VILL på DIN blogg varför skriva alls? Skall du svassa efter andras pipa? Nej och åter nej !

Detta är ju din blogg du får skriva hur mycket eller litet om vad som helst i din blogg; för om det inte passar en - så behöver man ju inte läsa... och detsamma gäller ju tvprogram. Passar det inte så tittar man inte ...och vänner ... ja du förstår .

Nu har jag inte läst kommentarerna - för jag orkar och vill inte. men bara ville säga att jag gillar dig oavsett! Du inspirirerar . Du motiverar! Du rockar helt enkelt !

kram/N

Tigris Predikantan sa...

Åhhh, träna så tidigt ... gå upp så tidigt, en helg? Det är ju lördag...!
:)

Sara sa...

Härligt Anna!
Vaknar man före alla andra har man ju massor med egen-tid och hur spenderar man den på bästa sätt egentligen?
Med att göra något som får en att må bra helt enkelt. :)

anna sa...

Hur ofta joggar du och hur ofta tränar du med D? O då - är det bara styrketräning då?

När du började jogga, hur långt orkade du då? Om jag skulle göra ett försök skulle jag orka i kanske fem meter. Utan att överdriva.