onsdagen den 29:e september 2010

Jag ger mig aldrig!

Tänk er att kunna moffla i er delicatobollar, Polly, Bilar, bullar och gräddsåser - i obegränsad mängd - och sen bara stoppa i sig ett piller som tar bort alla kalorier man precis stoppat i sig!

Det vore väl bra!?

Eller vid närmare eftertanke - det är inte alls bra. Det finns ju faktiskt dom som skulle missbruka det i fel syfte. Antagligen skulle ett sådant piller skapa ytterligare ätstörningar. Men tanken slog mig i alla fall.

För om jag ska vara seriös. Jag undrar hur man hela livet ska klara av att hålla en god nivå på träning och kost. Hur jag resten av livet ska fixa att hålla vikten på en hälsosam nivå. Som det är nu tränar jag mycket - och då menar jag MYCKET. Det tar tid och det kostar pengar. Just nu har jag tillsammans med Dennis valt att prioritera detta, men det är naturligtvis ohållbart att hålla sig med en PT fyra dagar i veckan tills man dör.

Daniell, som min PT heter, säger att inget kommer gratis men att min kropp med tiden blir en bättre fungerande maskin. Större muskler - mer förbränning. Jag kommer under den här tiden också lära mig att hantera kost som passar mig och min kropp, så att jag själv snabbt kan dra i nödbromsen när vikten överstiger en maxvikt som jag sätter upp när jag nått mitt mål - att över den vikten ska jag inte hamna igen. Just nu känns det overkligt att den vikten ska vara 62 kg, med tanke på att jag väger 67, 7 nu. Men det är det som är tanken.

Samtidigt får man heller inte glömma att njuta. Jag vill inte kvävas av kraven. Jag vill kunna äta och dricka gott, men framför allt vill jag må väl. Bli farmor och mormor till mina barns eventuella barn. Det är därför jag hänger i. Jag ger mig aldrig!

7 kommentarer:

Sara sa...

Det är bra, heja dig!
Så kloka ord och så bra tankar vilket jag håller helt och fullt med dig i. Sen jag startade min viktresa har tankesättet ändrat sig till att fokus först låg på sifforna på vågen till att välja att leva hälsosamt för att må bra och leva längre...

För som du säger, man lever bara en gång och man ska få njuta av livet man har men under kontrollerade former!

Heja dig! Heja oss! :)

Himmelriket sa...

Heja min bästaste Anna...pusspåre!!

Cissi sa...

Jag kan bara skriva av min egen erfarenhet att när du väl gått ner din vikt och fått musklerna så är inte delicatobollar och annat skit värt det. Jag är mer sugen på att äta rätt för att hålla vikten och MÅ bra. För jag mår sååå bra. Åh att träna behöver inte vara så dyrt när du väl är igång. En PT är säkert värd sin vikt i pengar för att komma igång. Men det går att träna på ett vanligt gym 2 dagar i veckan och ut och springa eller liknande. För det blir en ny last. Att träna, att hålla sig i form eftersom man mår SÅ bra av att träna. Förut blev jag sur, trött och grinig av att INTE få mitt fredags godis (gärna 4-6 dagar i veckan). Nu blir jag på precis samma sätt om jag inte får äta rätt och röra på mig. Klart att man ska leva och "unna" sig men de där "unna" stunderna ser annorlunda ut nu. Det jag "unnar" mig är en springtur i skogen, en snygg tröja i stl. small (vilket er en fruktansvärt skön känsla som inget godis kan mäta sig med) och när jag väl väljer något gott att unna mig är det valt med omsorg och med måtta. 2 glas vin en fredag kväll följs inte längre hand i hand med en fet sås, massor med potatisgrätän, chips och en stoooor skål godis. Jag nöjer mig med vinet, tar en sallad och liiiite potatisgratäng och hoppar godiset eftersom jag vet att mitt blodsocker åker berg och dalbana av det och det humöret vill jag inte ha.

Jaha det här blev en roman. Men så har jag funderat en hel del också.
Kram och lycka till!

Lilla jag sa...

Det är lättare att bibehålla en vikt än vad det är att gå ner. Så det kommer du klara galant.
kram

Dessi sa...

Skitbra inlägg! Dig skulle jag kunna hänga med en hel dag :)

anna sa...

Exakt så där är det ju! Svårt. Men nog ska du (vi?) lyckas till slut!

fian sa...

så sant det du skriver. "Att vara mor/farförälder är väl nästa steg i livet. Det gör att man som du uttrycker det "aldirg ger sig"!!