Allt fler gifter sig. Statistiken visar att det är lite i "ropet" det här med bröllop. Det trendiga är också att följa sina egna vägar istället för att gå på den traditionella linjen. Det ska antingen vara enkelt, följa ett tema eller kanske vara sådär urtraditionellt. Men vad har hänt med frierierna. Många i min bekantskapskrets har "kommit överens" om att gifta sig, istället för att mannen går ned på knä. Om du är gift hur gick då själva "frieriet" till? Om du INTE är gift, hur skulle du vilja ha det?
23 kommentarer:
Tyvärr var det nog mer åt "komma överens hållet" än ner på knä...
Sjukt snygg bild förresten - kan tänka mig att gifta om mig i den klänningen. Med samma man naturligtvis!
Haha, såklart samma man! Jag gillar också klänningen. Lite grekisk gudinna över den. Du skulle passa i den.
Åh vilken fin klänning! Jag är en lite sådär töntigt romantiker och vill gärna bli överraskad med massor loveshit o traditionellt frieri. Fast jag är verkligen tveksam om Nina någon gång kommer göra det. Hon är inte romantisk för fem öre. :-)
Det är väl ofta så det är Johanna, att den ena är romantisk och den andra inte. Samma sak här...;)
Egentligen så skulle min, numera make, inte gifta sig och inte ha barn! Ok, tänkte jag, det var ju synd för jag tyckte ju verkligen om honom och började kolla runt för jag ville ju ha barn och gifta mig. I alla fall så blev jag med barn och det var hans idé men den graviditeten slutade inte bra och 18 månader senare hade vi barn igen. Då, eftersom vi inte var gifta, måste ju faderskap fastställas och papper skrivas på. Maken tyckte det var fruktansvärt förnedrande och friade, inte på knä men väl i sängen liggandes tittande på vår då nyfödda dotter. Inte så romantiskt men ändå lite...för det var han som frågade :D
Jag gillar det traditionella "ner på knä"-viset, hoppas det blir så framöver :)
Gafflan, jag tycker det låter mysigt och mycket romantiskt!
Sofie, jag är lite inne på samma sak...:)
Här var det ner på knä med färska jordgubbar & kyld champagne. Jätteromantiskt & båda var fuktiga i ögonen... Ett minne för livet!
Jag råkade snubbla till och hamna på knä för ca tio år sedan när vi var i Thailand. Självklart var det med blommor och champagne på en jättemysig restaurang. Har aldrig ångrat att jag gjorde det eftersom jag nu har världens underbaraste fru och två sååå söta pojkar.
Anna, din pappa är en romantiker.
Han bjöd mej till Gyllene Utterns slottssal och tog fram en fin ring...Det var linneduk och levande ljus.
första advent var det å flingorna dalade ner...
sen gick vi på julskyltning....
Det är 24 år sen... joråsåattdä
Vi låg och myste i soffan och pratade om hur vi kände för varandra, och så kom vi fram till att när vi nu känner som vi gör så ville ta det ett steg längre. Så inget klassiskt frieri, men för oss väldigt romantiskt och mysigt =)
Synd att du tog bort inlägget för det är klart man ska få skriva fritt.
kram
Han föll på sina knän och bad om min hand, en fin förlovningsring fick jag och jag längtade till den stora dagen.
Dock tog det väääääldigt många år tills den kom, men så fick vi till det för 3 veckor sedan.
Nu är jag Fru!!! :)
ps Viiiiiilken fantastisk klänning!!!
Nyckelpigan - fint det låter!
Strandraggaren - det är ju för väl att du gjorde det. Annars skulle vi ju inte ha en helt underbar familj att umgås med!
Himmelriket - herregud är det så länge sen!? Pappa är en riktig mjukis låter det som!
Lilla jag - jag tror det är så vi också får det.
Fian - o ni var sååå fina!
Det finns ju en massa fördelar med det juridiska giftermålet och av den anledningen skrev vi på dessa papper för fem år sedan när vi fått vårt första barn och köpt hus (inget frieri så långt ögat nådde). Nu har vi skjutit fram själva bröllopet i evighet på grund av arbete och småbarn men snart blir det dags. Han vill att jag ska planera det men jag tror att jag någonstans går och väntar på det där frieriet.
Nu hoppas jag att han inte läser det här ;) eller det kanske är bra om han gör det.
Exakt Smilla. Lämna kommentarsfältet öppet så han ser det! :)
Jag gick ner på knä, med ringen i handen och skumpan i andra handen. Han svarade ja som tur var eftersom hela min familj tittade på.
Vi kom överens. Trist och oromantiskt. Men inte mitt fel.
Niklas, det behöver inte vara tråkigt för att man kommer överens istället för knäböj och röda rosor! :)
Vi hade bestämt en dag vi skulle förlova oss. I smyg tog maken kontakt med guldsmeden efter vi sett ut ringar och ändrade datum till dagen innan min trettioårsfest. Jag skulle vara ledig den fredagen. H gick iväg till jobbet som vanligt, och jag somnade om, men efter en kvart, hör jag honom i dörren igen. "Glömde en sak". Hör honom greja i köket sen kommer han in i sovrummet. Han bär på en silverbricka med toast, löjrom (som jag älskar) creme fraiche och jordgubbar. Plus en flaska champagne och två glas. Han går ner på knä och frågar "Vill du gifta dig med mig?" Såklart säger jag med tårar i ögonen. Sedan hade vi en jättemysig morgon. Själva bröllopet stod knappt ett år senare, den 25 september. Nästa lördag är det 6 år sedan!
Min man friade med en vacker diamantring han själv valt ut. Vi var hemma i sängen, det var sent på natten, vi hade ett djupt samtal om vår framtid. Då försvann han i väg in i vardagsrummet och plockade fram asken, kom in i sovrummet igen och frågade om jag ville dela mitt liv med honom. Han sa att han hade tänkt vänta och göra det mer tjusigt, på en restaurang. Men han kände att det var så rätt där och då, bara vi. Det var i december, och sen den 17 juli är vi lyckliga man och fru!
Maken tog upp förlovningen redan när vi hade varit tillsammans i två-tre månader. Vi kom fram till att ettårsdagen var en bra dag. Sen var diskussionen om giftemål bara självklar. Vi ville leva med varandra tills vi blir gamla och grå, som man och hustru. Så inget frieri, bara ett gemensamt beslut. Fast egentligen kanske inte beslut heller utan bara en självklarhet.
Min man friade faktiskt under förlossningen av vår första son. Det var en sån stark upplevelse, vi väntade på vårat första barn och han ville gifta sig med mig! Jag tycker att det var jättefint och romantiskt <3
Skicka en kommentar