Den här kommentaren fick jag under ett av mina inlägg:
Tänk att det finns folk som tror att bloggen är hela ens liv.
Men jag ska erkänna. Det är en stor grej här på bloggen och det gav mig en tankeställare, jag vill verkligen inte bidra till att mina barn får en snedvriden bild av hur man ska se ut, men jag konstaterar att mina barn inte är involverade i det jag skriver om här - även om de naturligtvis ser att jag äter annan mat än dom. Men jag har levt med 20 kilos övervikt. Det är inte heller att vara en bra förebild. Jag ska lyssna på denna anonyma och inte ta så mycket bilder på vågar och midjor framöver. Mina barn KAN ju faktiskt gå in på Internet och se detta. Men...
Frågan är vad ni tycker. Är det för mycket om detta kring vikt, mat och hälsa här? Ska jag tagga ned? Även om det är MIN blogg och en plats där jag skriver vad jag vill så är era åsikter viktiga.
33 kommentarer:
Det är ett känsligt ämne. Men ätstörningar är alldeles för komplexa för att kunna härröras enbart till vad en förälder skriver om. Har själv lidit av ätstörningar, och det var mycket behovet av att ha kontroll och vara perfekt som var drivande. Höga ambitioner och stor press på sig själv. Blev i yngre åldrar mobbad för min vikt och det lämnade givetvis spår till att det blev en större grej sen. Sen har forskning kunnat visa på att en del människor helt enkelt har en dispostion för att utveckla ätstörningar. När jag väljer att skriva om vikt, träning med mera i min blogg är det just för att få ur mig mina tankar i ett annat forum. Vet inte om mitt svammel är så begripligt men ändå. Kanske tillför något =)
kram
Tack, det var en mycket bra kommentar och fint att du delar med dig av dina upplevelser!
Jag tycker i alla fall inte det är FÖR mycket!
Tack Emma för svar!
Det där är svårt, jag är själv uppvuxen med en mor som bantade ofta (hon bantade verkligen, vi snackar späkning...) och fick efter det en lite snedvriden syn på vikt. Har i många år haft komplex och jojobantat precis som min mamma. Med åren har jag dock kunnat förlika mig med min kropp och hur jag ser ut. En stor sak som skiljer sig från min mamma är att jag gillar träning. Jag vill gå ner i vikt för att må bättre med mig själv. För mig är det viktigt att visa mina barn att jag har en hälsosam livsstil, att det är viktigt att äta bra mat på bra tider, att träna och att känna sig ok med sig själv. Jag väljer att inte prata om vikt och midjemått och om jag känner mig tjock (för sådana dagar har man ju...) inför barnen. Därför är det bra att ha bloggen där jag kan få lov att prata om detta.
Jag tycker inte att du har för ett stort fokus på midjemått, vågar och allt annat. Jag tror också att dina barn i förlängningen mår bra av en mamma som mår bra och orkar hänga med, än en mamma som inte gör det för att hon inte tog tag i sin 20 kilos övervikt. Sen tänker jag att ditt liv innehåller en massa andra grejer som inte syns här på bloggen och att det är den biten som dina barn får ta del av.
Långt, rörigt inlägg.
Du gör ett toppenjobb med dig själv!
Kram
Karin, jag förstår precis vad du menar och tack för kommentaren!
Det är din blogg,som ju blir som en dagbok. Du skriver vad du vill :) Och vi andra,vi väljer om vi vill läsa.
Du är superduktig :)
kram
Tack Susjos! Som en dagbok kring vissa delar av mitt liv i alla fall! :) Men du har rätt. Man läser om man vill.
Så länge man har en sund inställning till träning, kost etc så är det ju ingen fara tycker jag.
Och jag tycker att du har en sund inställning Anna!
Sen så är man ju en bra förebild om man äter hälsosamt, tränar etc....än att göda barnen med onyttigheter.
Det sista man vill är väl att ens barn ska hamna där man själv hamnat...överviktig...och hela den biten med bantning...
Du har rätt Chrissan, det vill man verkligen inte ge sina barn. Fy farao.
Så länge dina barn ser hela dig hemma och ni kan prata om din kamp till en lägre vikt så tycker jag inte det är så konstigt att du använder bloggen som ett sätt att dokumentera den. Dina barn vet ju om att du gör det av hälsoskäl och inte av ytliga skäl. Att se sin mor vara en bra förebild vad gäller val av mat, motion och envishet kan väl bara vara bra. Skulle de enbart träffa dig genom bloggen är det möjligt att de skulle få en annan bild, men som sagt, de ser hela dig.
Kram
Barn blir påverkade av sina föräldrar och deras livsstil, det är svårt att komma ifrån. Dock tycker jag nog att din livsstilsförändring är endast positivt, även för dina barn! Att du bloggar om vikt är en fis i rymden för dina barn men kanske ett stöd för dig... Keep going!
Anna, du ser ju mer av mig än många andra. Tack för fikat idag! Och tack för att du inte bjöd på bullar. Jag hade inte stått emot. ;)
Tack Bondjäntan, jag tror också barnen påverkas, men av den anledningen försöker jag tona ned det här med vikten hemma. Däremot tränar alla i familjen och det känns naturligt att dela med sig av. Vad man gjort på passet osv.
Inte jag heller. Så jag har inga hemma. Jag är en svag svag människa. :-D
Jag förstår inte ens frågan!
Jag tycker du verkar ha en sund inställning och vill ha en bra (bättre) hälsa. Övervikt är en jättestor riskfaktor för olika sorters sjukdomar - som kan leda till döden om det vill sig illa! Att vilja leva ett bra och långt liv utan sjukdom är väl inget att hymmla om, inte ens för barnen. Sen att kroppen blir snyggare och och självkänslan bättre är ju bonus. Och ang överföringen till barnen, ska de inte märka av idealen i samhället så får man nog sätta dem i ett hus i skogen utan TV, tidningar, datorer....
Jag tror att den anonyma kommenteraren är kraftigt avundsjuk på dej!!
JAG vill iallafall fälja din våg och midjemått - det inspirerar mej!
Stor kram, o låt bli chokladen (eller låssas ät så barnen ser....)
Tack Maribella! Och jag ska försöka låta bli chokladen. :)
Fortsätt skriva om din viktnedgång för den ger andra inspiration att fortsätta kampen mot dom där extra kilona.. Tvekar inte att dina barn får höra och se mycket av den sanna kärleken. Dom vet ju vad du kämpar emot.. Dom vill ju självklart ha en frisk och sund mamma.. Fortsätt kämpa Anna..
Våra barn kommer i kontakt med skönhets- och kroppsideal i samhället hela tiden. Vår uppgift som föräldrar är att vara en motpol till detta. Jag anser inte att bloggen är till skada för barnen. Det viktigaste är att man inom familjen istället lägger fokus på hälsoaspekten vad gäller kost och motion. Det är bättre för barnen att ha föräldrar som orkar och som finns kvar i livet för lång tid, så långt vi nu kan styra detta. Det är vi skyldiga dem! Du inspirerar!
Fortsätt att blogga det är ju din resa det handlar om och jag tror verkligen inte att du är så korkad så att du inte visar ett sunt förhållande till dina barn. Mina barn ser ständigt mig äta annat än vad de själva gör och de vet att jag inte äter godis, kakor osv. Men de är barn, de frågar inte! Idagens samhälle äter alla olika mat både på grund av allergier och religösa skäl så det är inget konstigt. Jag tror att vi lär våra barn vad som är sunt på ett helt annat sätt än vi själva lärde oss. Jag vet att detta inte skadar våra barn för vi vet att de är barn och vi är vuxna. Vi har förmågan att hålla våra intersta tankar om vikten för oss barnen behöver inte veta allt. Men när småbarn kommer och säger att de är tjocka och ska banta då har något gått fel man FÅR inte föra över sina sjukliga vanor på barnen...Bloggens ena syfte är ju att ventilera oss själva och et är ju det vi gör istället för att tala med barnen om det!
Fortsätt som du gör tycker jag, din blogg ger inspiration i massor, och bilderna bidrar till detta! Dessutom håller jag med i vad många sagt redan, din blogg är din blogg - det är inte genom den du kommunicerar med dina barn utan de ser hela dig som någon sa här.
Inte minst här i bloggvärlden stöter man ju då och då på folk med osunda förhållanden till mat och med ätstörningar osv, och då tänker jag alltid på hur glad jag är över att jag ändå har ett i grunden sunt tänk kring mat. Detta tror jag mycket kommer från mina föräldrar, så det är ju helt klart att föräldrar påverkar sina barn även i synen på mat. Den förändring du gör nu är ju dock helt och hållet hälsosam, så det är ju bara positivt för både dig och dina barn!! (Och det var det jag ville komma fram till med hela denna långa kommentar ;) Kram!
Jag tycker inte att det är för mycket av viktsnacket, som nån skrev... Det är din blogg och vi som läser kan välja att inte göra det.
I det stora hela är väl inte vikten på vågen eller cm i midjan som räknas utan det faktum att du gör en omställning i ditt liv. Du väljer att äta annorlunda för att må bättre, du gör ett medvetet val för ett hälsosammare liv. På så sätt lära du dina barn vad som är bra för kroppen och inte, ger dem verktygen för att lyckas med att leva längre...
Fortsätt kämpa Anna, vi är många som följer dig!! :)
Jag tycker inte du skriver för mycket om mat o vikt. Detta är något som du gör för dej själv, som i längden gör dej till en ännu bättre mamma. Piggare, gladare mm.
Det är en balansgång det där. Jag gör en resa oxå och tycker det funkar jätte bra hemma med barn och kille. Jag tycker det är sunt att ta tag i problemet och unna sig ett bättre liv. Du e grym Anna
Vilken respons! Tack alla! Pirre, Carola, Sara, Sandra och Studentskan som var de sista att kommentera!
Knepig fråga för visst är det så att man inte vill överföra något dåligt till sina barn. Och det här med bantning och skönhetideal har ju krupit så långt ner i åldrarna. Men så länge du har en sund inställning (vilket du har) så tror jag inte det ställer till oreda. Tvärtom! Dina barn kommer ju märka att deras mamma mår mycket bättre! Det är när det går för långt (om man blir sjukligt smal och inte kan stoppa bantningen utan fortsätter trots att man inte behöver gå ner mer) som det går överstyr.
Keep going Anna!
Kram!
Tror att det viktigaste man kan ge sina barn är ärligheten.
För om du går omkring och bär en känsla av att du är missnöjd med dig själv - och samtidigt "låtsas" vara jättenöjd med allt så skapas en förvirring i barnen.
Då tror jag att det är bättre att vara ärlig - tala om hur man känner, även om man samtidigt kanske VET att det är fel.
Och även kommunicera det.
Att vara människa är inte att vara perfekt.
det är att göra sitt bästa.
Om man har svårt med någonting till exempel vikten eller självförtroendet så tror jag att barnen mår bättre av att veta att det är just de sakerna man lider av - och jobbar för att förändra.
För visst tar barnen in de vuxnas ambitioner också. Att vilja förändra det man inte trivs med.
Är inte det ett bra arv att ge sina barn?
Personligen började jag läsa Viktrdrottningen-bloggen. Just för att jag ville se pepp och även kunna ge pepp. Jag tycker inte att du är för fixerad vid vikt. Jag älskar den här bloggen för att den handlar om lite av varje och känns ärlig. Keep up the good work Anna! Du är en grym förebild (enligt mig).
Ändra ingenting är du snäll. Du skriver så bra och dom som inte vill läsa kan välja bort din blogg.
Att skriva om ens kropp och om vad man äter kan ibland misstolkas. Likaså om man lägger ut formbilder. Oavsett varför man tränar (alla har olika mål) så är det enligt mig underbart att få skriva och dela med sig om sin träning, kost och mål. Det senaste året har jag fått massor av nya bekantskaper ev likasinnande människor (främst av det kvinnliga könet) där träningen är en gemensam nämnare.
Jag tränar för att "bygga" muskler och för att en dag, på riktigt, få känna på hur en diet känns och hur min kropp svararar på det och så småningom debutera uppe på en tävlingsscen.
För ungefär precis ett år sedan skrev jag i min blogg om att det hade blivit för mycket av det "goda" för min del och att jag inte bara tänkte på kroppen utvändigt utan även invändigt av allt detta socket etc. och inte minst mina tänder. Jag skrev att jag hädanefter skulle äta nyttigt och bra i veckorna med tanke på att jag blir trött av att slarva med maten då mitt arbete som danslärare kräver energi och en bra kost av både kolhydratet, protein och fett.
Skrev att jag däremot kunde se fram emot fre- och lördagarna då jag skulle få äta gott.
Jag började lägga upp min kost varje dag och det tog inte mer än 2-3 dagar så fick jag ett meddelande till min inbox på Facebook ifrån en mamma som hade letat reda på mig där hon beskriver sitt stora missnöje över mig som förebild. Hon och en annan mamma tyckte att detta var förfärligt med att jag skrev om vad jag åt och att jjag i fortsättningen borde hålla det för mig själv. Jag kunde sända ut fel signaler till mina elever och de som såg upp till mig.
Själva grejen är att hon och den andra mamman hade missuppfattat hela situationen kring min "nya" och bättre mathållning. Jag åt mer mat och nyttig sådan men det tycktes inte hon förstå.
Så detta ämne - att skriva kring sin vikt, kosthållning etc. kan röra upp många känslor hos folk ute i samhället.
Jag tycker att det är underbart att du bloggar om din nya hälsa och vikt och fortsätt med det eftersom du hjälper andra att ta tag i sitt liv - sin dröm om att ändra sin tillvaro med allt från för mycket stillasittande och för mycket köpmat/snabbmat.
Go Anna!
Att skriva om ens kropp och om vad man äter kan ibland misstolkas. Likaså om man lägger ut formbilder. Oavsett varför man tränar (alla har olika mål) så är det enligt mig underbart att få skriva och dela med sig om sin träning, kost och mål. Det senaste året har jag fått massor av nya bekantskaper ev likasinnande människor (främst av det kvinnliga könet) där träningen är en gemensam nämnare.
Jag tränar för att "bygga" muskler och för att en dag, på riktigt, få känna på hur en diet känns och hur min kropp svararar på det och så småningom debutera uppe på en tävlingsscen.
För ungefär precis ett år sedan skrev jag i min blogg om att det hade blivit för mycket av det "goda" för min del och att jag inte bara tänkte på kroppen utvändigt utan även invändigt av allt detta socket etc. och inte minst mina tänder. Jag skrev att jag hädanefter skulle äta nyttigt och bra i veckorna med tanke på att jag blir trött av att slarva med maten då mitt arbete som danslärare kräver energi och en bra kost av både kolhydratet, protein och fett.
Skrev att jag däremot kunde se fram emot fre- och lördagarna då jag skulle få äta gott.
Jag började lägga upp min kost varje dag och det tog inte mer än 2-3 dagar så fick jag ett meddelande till min inbox på Facebook ifrån en mamma som hade letat reda på mig där hon beskriver sitt stora missnöje över mig som förebild. Hon och en annan mamma tyckte att detta var förfärligt med att jag skrev om vad jag åt och att jjag i fortsättningen borde hålla det för mig själv. Jag kunde sända ut fel signaler till mina elever och de som såg upp till mig.
Själva grejen är att hon och den andra mamman hade missuppfattat hela situationen kring min "nya" och bättre mathållning. Jag åt mer mat och nyttig sådan men det tycktes inte hon förstå.
Så detta ämne - att skriva kring sin vikt, kosthållning etc. kan röra upp många känslor hos folk ute i samhället.
Jag tycker att det är underbart att du bloggar om din nya hälsa och vikt och fortsätt med det eftersom du hjälper andra att ta tag i sitt liv - sin dröm om att ändra sin tillvaro med allt från för mycket stillasittande och för mycket köpmat/snabbmat.
Go Anna!
Att skriva om ens kropp och om vad man äter kan ibland misstolkas. Likaså om man lägger ut formbilder. Oavsett varför man tränar (alla har olika mål) så är det enligt mig underbart att få skriva och dela med sig om sin träning, kost och mål. Det senaste året har jag fått massor av nya bekantskaper ev likasinnande människor (främst av det kvinnliga könet) där träningen är en gemensam nämnare.
Jag tränar för att "bygga" muskler och för att en dag, på riktigt, få känna på hur en diet känns och hur min kropp svararar på det och så småningom debutera uppe på en tävlingsscen.
För ungefär precis ett år sedan skrev jag i min blogg om att det hade blivit för mycket av det "goda" för min del och att jag inte bara tänkte på kroppen utvändigt utan även invändigt av allt detta socket etc. och inte minst mina tänder. Jag skrev att jag hädanefter skulle äta nyttigt och bra i veckorna med tanke på att jag blir trött av att slarva med maten då mitt arbete som danslärare kräver energi och en bra kost av både kolhydratet, protein och fett.
Skrev att jag däremot kunde se fram emot fre- och lördagarna då jag skulle få äta gott.
Jag började lägga upp min kost varje dag och det tog inte mer än 2-3 dagar så fick jag ett meddelande till min inbox på Facebook ifrån en mamma som hade letat reda på mig där hon beskriver sitt stora missnöje över mig som förebild. Hon och en annan mamma tyckte att detta var förfärligt med att jag skrev om vad jag åt och att jjag i fortsättningen borde hålla det för mig själv. Jag kunde sända ut fel signaler till mina elever och de som såg upp till mig.
Själva grejen är att hon och den andra mamman hade missuppfattat hela situationen kring min "nya" och bättre mathållning. Jag åt mer mat och nyttig sådan men det tycktes inte hon förstå.
Så detta ämne - att skriva kring sin vikt, kosthållning etc. kan röra upp många känslor hos folk ute i samhället.
Jag tycker att det är underbart att du bloggar om din nya hälsa och vikt och fortsätt med det eftersom du hjälper andra att ta tag i sitt liv - sin dröm om att ändra sin tillvaro med allt från för mycket stillasittande och för mycket köpmat/snabbmat.
Go Anna!
Att skriva om ens kropp och om vad man äter kan ibland misstolkas. Likaså om man lägger ut formbilder. Oavsett varför man tränar (alla har olika mål) så är det enligt mig underbart att få skriva och dela med sig om sin träning, kost och mål. Det senaste året har jag fått massor av nya bekantskaper ev likasinnande människor (främst av det kvinnliga könet) där träningen är en gemensam nämnare.
Jag tränar för att "bygga" muskler och för att en dag, på riktigt, få känna på hur en diet känns och hur min kropp svararar på det och så småningom debutera uppe på en tävlingsscen.
För ungefär precis ett år sedan skrev jag i min blogg om att det hade blivit för mycket av det "goda" för min del och att jag inte bara tänkte på kroppen utvändigt utan även invändigt av allt detta socket etc. och inte minst mina tänder. Jag skrev att jag hädanefter skulle äta nyttigt och bra i veckorna med tanke på att jag blir trött av att slarva med maten då mitt arbete som danslärare kräver energi och en bra kost av både kolhydratet, protein och fett.
Skrev att jag däremot kunde se fram emot fre- och lördagarna då jag skulle få äta gott.
Jag började lägga upp min kost varje dag och det tog inte mer än 2-3 dagar så fick jag ett meddelande till min inbox på Facebook ifrån en mamma som hade letat reda på mig där hon beskriver sitt stora missnöje över mig som förebild. Hon och en annan mamma tyckte att detta var förfärligt med att jag skrev om vad jag åt och att jjag i fortsättningen borde hålla det för mig själv. Jag kunde sända ut fel signaler till mina elever och de som såg upp till mig.
Själva grejen är att hon och den andra mamman hade missuppfattat hela situationen kring min "nya" och bättre mathållning. Jag åt mer mat och nyttig sådan men det tycktes inte hon förstå.
Så detta ämne - att skriva kring sin vikt, kosthållning etc. kan röra upp många känslor hos folk ute i samhället.
Jag tycker att det är underbart att du bloggar om din nya hälsa och vikt och fortsätt med det eftersom du hjälper andra att ta tag i sitt liv - sin dröm om att ändra sin tillvaro med allt från för mycket stillasittande och för mycket köpmat/snabbmat.
Go Anna!
Jag tycker din blogg är jättebra. :-)
Skicka en kommentar