När jag var i tioårsåldern visades serien V på teve. Även Starwars-filmerna var högaktuella. Inget av det fick jag se. Mina föräldrar förbjöd mig. Jag smygtittade ibland på inspelade avsnitt hemma hos kompisar, som inte hade lika strikta regler gällande tevetittandet.
Men efter mig kom fyra bröder. Daniel, näst efter mig i ordningen, fick vara ute längre på kvällarna än jag i samma ålder, han fick också titta på betydligt mer våldsamma filmer/serier än jag någonson fick i samma ålder. Vartefter syskonen sedan växte upp, så blev det allt mer tydligt att ribban sänktes för varje barn.
Jag minns ett besök hemma hos föräldrarna - efter att jag flyttat hemifrån - då jag bestört såg min tvååriga lillebror titta på Terminator 2. Jag minns att jag ifrågasatte mina föräldrars gränssättning och refererade till reglerna som gällt mig.
Men frågan är om det var en bristande gränssättningen det berodde på eller om det helt enkelt var så att toleransen mot våld naggats i kanten?
Förr bestämdes det att vi i Sverige inte fick använda filmtiteln "Teenage mutant NINJA turtles", utan den fick döpas om till "Teenage mutant HERO turtles". I dag har vi elvaårsgräns på Avatar.
1 kommentarer:
Visste inte om det där med turtles! Så himla komiskt på ett lite farscistiskt vis...
Våldet har ju ökat också, det man tyckte var otäckt då skrattar man åt idag för man ser så mkt otäckare saker överallt. Jag minns att jag bara för några år sedan inte kunde se CSI eftersom jag tyckte det var så otäckt att se lik, idag är det mina favoritserier. O då är detta i vuxen ålder jag var rädd... Makens systersöner vill för allt i världen inte spela de tv-spel som är anpassade för deras ålder (9 resp 12) eftersom de är för mesiga utan vill ha de med 16- o 18-årsgräns. Jag vägrar köpa det till dem. Vägrar. Men känner mig som en stoffil eftersom tom deras mamma tycker de spelen är ok. Man får kanske ta och omvärdera lite. Åt vilket håll och vem som ska låter jag dock vara osagt.
Skicka en kommentar