Familjetid och egentid

Många morgonpass på jobbet tär på familjelyckan. Jag måste nämligen gå och lägga mig senast 21.00 för att orka upp i ottan. Å hur kul är det för sjunde kvällen i rad...? Men hade det inte varit för hockeyn så hade nog Dennis protesterat mer.

För visst är det så, att när man har jämvikt av aktiviteter inom familjen, så blir det inga slitningar. Det är när den ena har mer än den andre som det kan bli problem.

I vårt förhållande är det jag som lägger mest tid på arbete, vilket innebär att mitt behov av fritid inte prioriteras förrän jag fått min beskärda familjedos. Därefter kan jag unna mig egentid.

Dennis däremot lägger sina arbetstimmar på sitt arbete, men sen är det bra med det. Han läser inga jobbmejl och uppdaterar inga arbetsrelaterade Facebooksidor. Han svarar inte på jobbsamtal och han lägger inga scheman. Det innebär att han har mer familjetid än jag. Och också snabbare än mig når han önskestadiet om mer egentid. Och det är just detta som kan orsaka diskussioner hemma hos oss.

Han var i Alperna på sportlovet, han besöker årligen Sweden Rock Festival och diverse andra hårdrockskonserter. Allt medan jag går hemma och stillar mitt familjebehov. När sedan det är mättat och jag vill prioritera mig själv, så är jag ofta tillbaka i en intensiv jobbperiod. Och så där kan det snurra på.

De senaste två åren har det sett lite annorlunda ut. Jag har lärt mig prioritera mig själv, och nu för tiden följer jag och svägerskan ofta med på rockresor ute i landet. Det enda som fortfarande är heligt för Dennis, och som jag aldrig kommer att varken stoppa eller lägga mig i, det är hans Sweden rock-resor. Där får han vara som han vill, och jag slipper att se det...

Och tack och lov för att LHC gick vidare till semifinal. Jag jobbar nämligen många morgonpass även framöver.