När ska man introducera sminket för sina barn? Det är en aktuell fråga i vår familj. Min dotter, snart åtta år, visar stort intresse för mina sminkväskor.
Första gången jag sminkade mig minns jag väl. Jag var i tioårsåldern. Det var på en semester med pappa och hans fru. Hon hade gett mig en liten väska med smink hon inte längre använde. I väskan hittade jag en grön vacker ögonskugga. Glad i hågen fattade jag grepp om den lilla skumgummipenseln och började måla mina ögon. Ingen av de vuxna sa något när jag var klar och jag trodde att jag lyckats med bedriften att göra mig vacker. Tills att vi vid vattnet stötte ihop med två något äldre tjejer. De skrattade, pekade och viskade. Åt mig. Det var bara det att viskningarna nådde mina öron. Kort och gott handlade det om att jag såg för jävlig ut. Och troligen gjorde jag det. Sen den dagen var jag noga med att genom tidningar och frågor till mamma, balansera sminkandet.
I mitt jobb som nyhetsuppläsare har jag lärt mig skillnaden mellan dag- och kvällsmake. Jag har också, via duktiga makeupartister, lärt mig vad som passar mig och mitt ansikte bäst. Jag sminkar mig troligen mer än de flesta gör. Men när jag däremot är ledig, så sminkar jag mig sällan alls. Tycker inte det är roligt, och anser att huden ska få vila. Dessutom har några vänliga själar, som jag litar på, sagt att jag är fin utan smink.
Jag tror att om jag lär min dotter balansen redan nu, så kanske hon inte lockas av att balla ur med färgpaletten senare. Mina regler för min dotter är att hon får ha ljus ögonskugga och mascara - på discon eller fester. I skolan - inget, bara lypsyl. Hon är nöjd och glad med det. Jag också.
9 kommentarer:
Jag minns inte första sminkningen som igår men minns mängden jag hade. :)
Både min mamma och moster jobbade då på smink och parfymavdelningen på Åhléns och tog med sig grejer hem, det var allt från nagellack till ögonskugga och läppstift...
Tänk vilken lycka :)
Tror det är jättebra det du gör, lär henne balansen redan nu men också vikten av att man är precis lika vacker (om inte vackrare) utan som med smink. :)
Jag sminkade mig också för första gången på en semester. Med mammas avlagda gamla, dvs mascara och en BLÅ kajal! Det körde jag sedan när jag kom hem också. Började i 6an då och var alltså 12 år. Hade min blå kajal tills en tjejkompis i klassen i 7an föreslog en brun ögonskugga istället.... Fast jag hade lekt med smink långt innan, men bara inomhus. Vet inte när det är lagom att sätta ok-stämpel på det för Ellas del, men inte allt för tidigt. Tycker min ålder (12) känns lagom men begriper att det kommer bli tidigare än så eftersom det inte är riktigt samma oskyldiga värld vi lever i nu. Barbies o sånt lekte vi med i mellanstadiet, det har man ju vuxit ifrån i lågstadiet numer redan...
Kram från hon som låter ansiktet vila i nästan ett år nu!! (mammaledighet = inget smink)
fniss fniss...åh jag kommer ihåg när min kusin o jag fick tag i en sminkbox...var vi tio elva år nåt sånt..
jag skulle vara seriös o trodde på allvar att man skulle använda alla färger i paletten:))
så...jag sminkade stora regnbågar över ögonen ända upp till ögonbrynen som jag med fyllde i alldeles ill-svarta...
sen gick vi ut i kvarteret kusinen o jag..
två killar som vi tyckte va lite söta, mötte vi och dom låg dubbelvikta av skratt, men vi fattade ingenting:))))
fniss....själv måste jag sminka lite då, jag är blondin på allvar om man säger:) ända in i ögonfransarna o ögonbryn...ser ut som en albino utan smink...men tack vare permanent-ögonbryns-färg så klarar jag mej i nån månad hit o dit:)
tycker det är rätt kul med smink:)
kramen!
Lypsyl...detta djävulens påfund!
Aldrig att jag har det på mina läppar. Tycker det luktar och smakar otroligt illa. Mår direkt illa av det.
Har tackat nej till mer än en flicka i min ungdom som hade detta på sina läppar...
Mina tjejer har fått sminka sig till kalas/fest från tio års ålder, men de började intressera sig för det redan vid sex, sju, åtta års ålder.
Min stora började sminka sig i skolan från tolv år, efter vårt godkännande.
Hon har oftast bara ljus ögonskugga och mascara.
Ibland inget alls.
Hon är så fin ändå.
Min yngsta är en äkta rödhåring och är som Gladmymlan helljus i ögonbryn och ögonfransar.
Jag antar att hon kommer vilja börja med mascara lite tidigare.
Det kommer jag att tillåta.
Fast hon är också fin ändå.
Jag har förbjudit "fjortis-sminkning", dvs brunkräm, klumpmascara och idominläppar.
En sminkning ska vara lätt och fin och så lite som möjligt.
Men det är ju inte lätt att ställa såna krav när jag själv sminkar mig ganska kraftigt.
Jag tar problemen när de kommer.
Det är en tuff tjejvärld vi lever i.
Jadu, vi får snabbt lära oss att våra småtjejer vill både det ena och det andra...och kanske lite för tidigt för vårat tycke och smak.
Sätta gränaser blir man duktig på;o)
Önskade alla tänkte likadant bara.
Naturlig är vacker....som någon hade sagt till dig!
Ja, du ser ut att vara en naturlig skönhet!
har ju en dotter som blir 9 i år. Lite ljus gitterögonskugga har hon haft på nåt disco...men mascara får vänta.
Fast hon är inte så intresserad än så länge, men det lär väl komma! ;)
Mina döttrar (8 år) får bara ha lypsyl eller mycket ljust läppglans på skolan. På disco/fest ögonskugga, lite mer färgat läppglans, lite rouge och ev glitter, men helst inte mascara (de ser så himla vuxna ut då...), men jag har givit efter för mascaraönskemålet ibland. Det ska erkännas...
Vilken fascinerande blogg! Frågor som uppenbarligen är betydelsefulla för många. Ting, med flera, beskriver hur det är ok att använda mascara vid 10 år, men inte brunkräm osv. Varifrån kommer alla dessa regler? Vem styr? Magdalena von Ribbing har större betydelse än Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin tillsammans. Var finns de kritiska rösterna mot inflytandet som dessa poliser och pekpinnar har på vad som är comme-il-faut?
Alltså, det ligger naturligtvis en maktfråga här. Bara vi inte blir för upptagna med att ha reda på vad som ”går an”, och lyfter blicken en aning, så ser vi att det iallafall finns en risk i att alla dessa begränsningar vi tvingas in i, bara sorterar oss i de som är ”invigda” och de som inte är det, de som är överordnade och de som inte är det, de som har makten och de som inte har den.
Missförstå mig inte: jag tycker man ska kunna vara snygg, prydlig och hälsosam, men bara så länge det inte blir ett ok (boja, fängsel) för hur man enligt konventionen FÅR vara, bara det inte tar överhanden över att minst lika mycket vårda sitt inre.
Skicka en kommentar