Men om det är busvissel från någon man inte känner, då har jag svårt att tackla det.
Oftast förklarar jag bort det med att det inte var mig han visslade på. Tar upp min mobil och låtsas sysselsatt. Visslar kanske lite själv. Phiiii phiiii.
I dag visslade en kollega på mig. Å vad gjorde jag? Jo, jag log och frågade om han inte tagit en morotskaka på fikat.
Eller skulle jag tackat?
5 kommentarer:
Vissla tillbaka funkar alltid. Om man nu vill det.
Om det, mot all förmodan, skulle vara att någon visslat åt mig så skulle jag med all säkerhet bli röd som en tomat i ansiktet och bara önska att jag kunde sjunka genom maken ;)
Jag tycker du ska vissla tillbaka ;)
Ha ha, du är skön! Visslar tillbaka! Ja, varför inte?
Kram, och måste bara säga att du såg fantastisk ut på kortet från bröllopet! Sicket galet tjusigt hår du har!
Görs det på ett trevligt sätt så är det väl bara att gratulera visslaren till utmärkt smak?
Ödmjukhet är för fegisar! :)
ja, vad ska man göra? Samma sak hände mig när jag var höggravid...visste inte riktigt hur jag skulle tänka. Tog det nästan som en förolämpning...
Skicka en kommentar