Titta på den här bilden. Till vänster står min farfar och farmor. Bredvid farmor står min fasters man, Tomas. Å så jag då.Min farmor och farfar betyder mycket för mig. Det var hos dem jag drack den godaste jordgubbssaften, åt de smörigaste bullarna, blev kittlad på fötterna med dammvippa (för att vakna på morgonen), fick se trollerier som min farfar stolt visade upp, åka i farfars knä när han arbetade som spårvagnschaufför, ligga på gräsmattan och titta på björklöv som vajade i vinden, hålla i en äcklig padda, se frön växa till vackra blommor, bygga snökojor och dricka varm choklad.
Nu ska de flytta från huset där jag tillbringat stor tid under min barndom. Det är sorgligt, men samtidigt så känner jag mig stolt över att de själva tar detta beslut. De är stora i mina ögon, och jag är glad att de finns!
3 kommentarer:
Å så vackert.
Alla våra minnen från huset kommer dock att finnas kvar. Du får hänga upp macrameugglan väl synligt ;)
Åh så idylliskt det låter när du beskriver dina barndomsminnen därifrån! Kram
Många minnen...men vad bra att dina farföräldrar ändå vågar ta beslutet att sälja "hela sitt vuxna liv" med alla minnen för att ta steget mot en ny erfarenhet.
Heja dom!
Skicka en kommentar