För ett år sedan...

...så var jag sju kilo tyngre. Den här bilden togs halv fem på nyårsdagen och jag var inte alls nöjd över mitt utseende. Sju kilo är inte så mycket, men det har inneburit en stor skillnad för mig. Från en stadig 42/44:a till en 38/40:a. Målet är 36/38:a. Det kanske tar ett år till, vem vet. Huvudsaken är att jag når målet - och stannar där.

Sju kilo till

Jag har under det här året kämpat med att gå ned i vikt. Ja, jag har kämpat. Det har inte varit lätt. Det svåra är inte att gå ned några kilon. Det går fort. Först ett par kilo vätska. Sen rullar det på med några kilon till av bara farten.

Det svåra är att inte luta sig tillbaka. Vara nöjd över att det går så bra. Det är då jag faller tillbaka. Det är då jag unnar mig lite extra. Och det har tenderat att bli alldeles åt helvete för mycket extra. Som tack går jag upp några kilon - på nolltid. Missförstå mig inte. Det är viktigt att se positivt, att inte vara för hård mot sig själv. Då faller man tillslut av den anledningen. Jag menar att det inte får gå över styr.

Men de senaste veckorna har det hänt något. Jag har lärt mig läxan. Jag har insett att jag inte får luta mig tillbaka till viloläge. Jag får unna mig - ibland. Men det är inte ok att unna sig fredag, lördag och söndag. Det är inte ok att dricka en flaska vin varje helg. Ibland två. Det är inte ok att äta ett halvt kilo smågodis varje helg eller äta snabbmat varje helg. Bara för att jag gått ned två kilo på kort tid. Det är inte ok.

Jag väger nu mindre än jag gjort sen min Thea föddes. Det är sju år sen. Sju år, sju kilo minus, sju centimeter smalare, och en sjujäkla bestämdhet över att det ska försvinna sju kilo till.

Anna i studion

Se vad jag pysslar med just nu. HÄR!

Två 30-åringar

Fest i går. Marina och Charlotte har fyllt 30 år, och det firades i Flygets hus i Malmslätt.

Svärmor (Charlotte och min Dennis är syskon) och hennes syster var naturligtvis med.

Nämnde jag att temat för festen var "Maffia". Här posar Marinas Fredrik under sitt hatt, som tycktes vara det mest populära "plagget" för kvällen. Alla hade hatt. Typ.

Klockan halv tre på natten var jag så här trött, och orkade inte parta längre. Och hey! Jag skulle ju faktiskt jobba i dag. Svärmor var dock kvar. Hon släckte säkert stället, som den partypingla hon är.

Tack för en fin fest Marina och Challan. Fler bilder på Facebook u know!

Sju centimeter fett

Mätte mig runt höfterna i dag. Sju kilo har inneburit sju centimeter runt om. Rätt mycket!

På en stilla röv...

...går man upp i vikt. Det är i alla fall vad jag fått erfara de senaste åren. Jag har gått från ett reporterjobb till ett chefsjobb, och det har inneburit stor skillnad i mängden vardagsmotion. I går kväll gick jag och barnen en långpromenad. "Vinterljus" i Linköping. En promenad på fem kilometer, ljussatt hela vägen. Det är helt otroligt mysigt. Med oss hade vi en påse med pepparkakor och skumtomtar. Men jag åt inga. Jag bara njöt av stunden med barnen - OCH vardagsmotionen!

Idol 2009

Thea jag och Wille tittar på Idol. Jag är lite mör efter svinsprutan. Ska gå och lägga mig snart. Ses i morgon.

Fortsatt ned

Nu har jag gått ned sju kilo!!! Alltså totalt...

Kalender mot våld

Fotograf Caroline Roosmark har för sjunde året plåtat kända svenskar för kalendern Årets kvinnor och män. Bland annat medverkar Sven Wollter, Petra Mede och som här på bilden, Dregen. Klicka här för att läsa mer och se alla bilder och köpa kalendern som kostar 169 kronor!

Två kilo på två dagar

Två pulverdagar var precis vad jag behövde för att komma bort från sötsuget och bli av med överflödig vätska i kroppen. Två kilo minus.

Akrobat-Dennis

Snart kommer han få leka i vatten igen... Snart åker vi till varmare breddgrader.

Fotochefen överraskar

Vår fotochef på Corren har denna ask på sitt skrivbord. Det hade inte varit så konstigt, om det nu inte förhöll sig så att fotochefen är en man. Undrar om han hittat en affärsverksamhet. 1 spänn per trosskydd?

Faller inte

Den första pulverdagen börjar gå mot sitt slut. Det har gått förvånansvärt bra. Jag utmanar mig själv genom att baka biscotti (som jag älskar), men nej då. Jag faller inte för frestelsen.

Träningskort

Jag har tappat bort mitt träningskort! Med vad värre är. Jag har tappat bort mitt bonuskort. Det kort man får stämpla varje besöktillfälle och som senare genererar en gåva. Det är illa.

Träning och nystart

Jag har tränat. Prise gud! Det var snart två veckor sen sist. Men i dag kom jag iväg. Band, styrka och cykel. Jag känner mig nöjd, och börjar faktiskt redan känna mig lite stel - och det ser jag som positivt. Faktiskt.



Däremot rör sig inte vikten ett dugg. En så kallad platå har infunnit sig och bestämt sig för att stanna. Jag ger den en tuff match nu.

Tabletter för ... rensning av systemet. Dyra små rackare. Men ack så effektiva. Bara naturprodukt, och något jag verkligen kan rekommendera för er med tröga kistor.

Pulver för intag. Två dagar. Därefter går man över till en annan variant av pulver som man byter ut en eller två måltider med. Det brukar göra susen.

Ut med det gamla

Fyra papperspåsar med skor och väskor + en påse med smycken. I dag har jag ägnat dagen åt att rensa ut det gamla. Nu står påsarna i hallen och väntar på att tas till återvinningscentralen i morgon.

Nu går det faktiskt att gå in i klädkammaren igen. Det är ett steg i rätt riktning.

Nya goggels

Efter mitt ögonvirus var det läge för nya glasögon. Min optiker är otroligt duktig på det hon håller på med. Hon sa åt mig att inte ta för stora pilotbrillor - som var mitt förstahandsval.

Anledningen var att min syn då skulle göra glasen till flaskbottnar. Tjocka glas gör sig inte på för stora bågar, sa hon.

Man ser i profil att glasen är rätt tjocka. I profil ser man också att brillorna inte var svinbilliga. Runt sex loppor fick jag pröjsa. Men de glasögon jag haft köpte jag när Thea var nyfödd - alltså sju år sedan. Det innebär ungefär en busing om året i snitt för glasögonen. Det är ju inte så farligt om man ser det så.

Jag är nöjd i alla fall. Snyggt med guld.

Pucko-Blogger

Sitter i Cloetta center och tittar på LHC-Timrå. Familjehappening. Försökte lägga upp en bild men pucko-Blogger i N97 visar inte bildikonen. När jag kommer hem ska jag visa mina nya brillor.

Angelica Blick

Det här är en tjej som jag kom i kontakt med för ett par år sedan. Hon heter Angelica Blick och bloggar om mode och trender. I veckans 24Stil träffar vi henne med anledning av att hon är en av fyra som kan bli Veckorevyns nya modebloggare. Här ser du programmet!

Doftminnen

White musk - mamma

Biotherm nattkräm - Alicante

Vad är det som gör att vi förknippar vissa dofter med olika människor eller tider i vårt liv, och att vi för alltid håller fast vid det?

White musk kommer alltid vara förknippat med min mamma. Trots att jag nästan varje dag i skolan hade en klasskompis som också luktade så.

Och nu det som slog mig i går kväll, när jag blundande står och smetade på mig antirynkkräm. Då kom bilden av badrummet i Alicante fram. Maria och jag som står framför spegeln och smetar in våra solbrända ansikten.

Den här doften kommer för alltid vara förknippad med de dagarna.

Det måste ju vara psykologiskt. Då känslorna är starka - glädje, trygghet, lycka, ilska, sorg - så kanske vi öppnar upp våra sinnen och släpper in det vi i vanliga fall inte reflekterar över.

Kanske kan vara så.

Ego!

Den här fick jag skickad av min svägerska Maria. En bra egotripp! Det gäller bara att orka sig igenom första hälften av filmen.

Liten som ena tesked

Frukost på jobbet. Det enda jag hittade att äta med var en tesked. Jag tänker att det är bra för matsmältningen - att inte äta så fort. Kolla in mitt morgonjobb HÄR!

Kanelgott

Kanelknäcke med Keso och ännu mer kanal och så lite grönt för att göra det vackert! Så enkelt och så gott. Å rätt nyttigt!

Fråga om svininfluensan

NT - Norrköpings tidningar hade en chatt med smittskyddsläkaren och jag passade på att ställa en fråga. Gud så praktiskt. Slippa stå i telefon med någon sköterska som ber oss att avvakta. Åååh, vilken service av vår tidningskollega!

AnnaD

Min sjuåriga dotter har feber och hostar. 39 grader i två dagar. Inga andra förkylningssymtom. Jag antar att det inte är svininfluensan, men när kan hon ta sprutan? De ska ta den i skolan på fredag egentligen.

Britt Åkerlind - smittskyddsläkare

Den bild du ger tyder, som du skriver, ej på svininfluensa. Till på fredag har febern gått ned och hon bedöms vara så pass bra att hon då kan vaccineras. Vi rekommenderar avvaktan några dagar om febern är > 38 grader.

Morgonmöte på 24Corren

Här sitter Louise och Danne och vaknar till inför dagens arbete. Louise ska på en konferens om härskarteknik och Danne filmar och redigerar 24Hockey som sänds ikväll. Själv sitter jag på nyhetsmöte nu...

Äntligen!

Min hunger visste inga gränser, och vad gör man då? JO, då springer man upp till Fitness och köper måltidsgrejer!

Behöver jag säga att jag sitter på jobbet...? Varför skulle jag ha ett sådant här skrivbord hemma liksom... :)

Bloggläsare

Tänk så många som är inne här varje dag! Och tänk så lite jag vet om många av er... Jag har i dag mottagit ett samtal från en man som berättade att han har min blogg som favorit på sin dator, och jag har ingen aning om att han existerar - förrän nu!

Någon mer jag inte känner till?

Lättfrulle

Kära vänner, i dag glömde jag att väga mig innan jag satt på mig alla kläder och ätit frulle. Så jag återkommer i morgon med veckovikten till Adventsresan.

I dag äter jag fil och müsli till frukost. Ca 250 kalorier.

Gissa bilen

Vi har köpt en "ny" bil. Gissa vad det är!

Snart...

...så är jag här!

Samtal med Radiotjänst

Jag: Ja, det är Anna

Radiotjänst: Hej, det här från Radio och tevetjänst. Jag ringer för att jag inte hittar någon tevelicens för dig.

Jag: Nej, det har en enkel förklaring. Den står på min sambo.

Radiotjänst: Vad heter han?

Jag: Han heter Dennis Malmborg.

Radiotjänst: I Linköping?

Jag: Ja.

Radiotjänst: Nej, jag hittar ingen sådan.

Jag: Hittar du ingen Dennis Malmborg? Konstigt. Räkningarna kommer regelbundet på hans namn.

Radiotjänst: Jag litar ju såklart på ditt ord, men jag måste leta vidare. Hittar jag honom inte så ringer jag igen.

Jag: Du kan väl ta personnumret?

Radiotjänst: Ja, har du det då?

Jag: Eh, ja. 770623-xxxx.

Radiotjänst: Där finns han ja.

Jag: Ja.

Radiotjänst: Tack då. Ha en trevlig kväll.

Jag: Tack detsamma.

Kan de inte få regelbundna uppgifter om civilstånd av skattemyndigheten, så slipper vi få sådana samtal klockan fyra en lördagseftermiddag!?

Hårdekoration

Är det ok om jag har den här i håret när jag åker till stan?

Angelicas blogg

Bild lånad från Angelicas blogg.

Det här är också en tjej jag gärna länkar till. Hon har förmånen att bo på soliga Mallorca med sin man och barn. Får ofta kommentarer av henne, och jag själv finner stort nöje i att följa hennes liv där nere! Du kan läsa hennes blogg här!

Geléhallon = 100 kalorier

Visste du att du måste promenera en halvtimme för att bli av med dessa geléhallon? De innehåller 100 kalorier.

Detta kan du också äta för att uppnå samma mängd kalorier:

• 1 kg gurka
• En småkaka
• 18 gram mörk choklad
• 1, 5 dl kokt pasta

Källa: Viktklubb.se

Minminnen

När jag såg den här bilden på mig själv så minns jag en bild på mig när jag är liten. Det är en bild när jag naken står i pappa och mammas säng. Jag antar att den minen visade att "haha, titta jag står i eran sääääng. Nääänääänääänääänä". Det är samma min nu, med undantaget att jag inte står i mammas säng, utan sitter på krog och tänker "nääänänänänä" utan anledning.

Fredags-hysteri

Du hinner inte passera tolvslaget natten mellan torsdag och fredag innan någon av dina vänner på Facebook eller Twitter utropar glädje över att FREDAGEN ÄR HÄR!!!
Det är en sådan oerhörd lättnad och lycka som genomsyrar dessa statusuppdateringar att jag undrar om det som först är på helgerna vi lever upp?
Jag känner väl i princip att det är så det är. Vardagarna är så fulla med måsten att helgerna blir andrummet och tillfället att göra det där du annars inte hinner.

Så... TJOHOOOOO, NU ÄR DET FREDAG!!!

Möte med MRF-handlarna

Här är Linköpings höga herrar när det kommer till bilförsäljning. Å vad gör jag här? Jo, informerar om 24Corren.

Spikmatta - årets julklapp

Det väntade jag mig inte. Spikmattan är Årets julklapp 2009. Jag trodde på minidatorn. Den känns mer modern. Spikmattan har ju varit hajpad i ett år. Har Du en spikmatta, och vad tycker Du i så fall om den?

Kolla in djuret

Ser du vad det här är? Det är ett sådant där litet flygfä som brukar vara grön. Men vid den här tiden på året kommer de in i husen och då är de bruna! Å det är ingen döing jag har här i badrummet, för tentaklerna rör sig. Men varför skiftar de färg? Någon som vet?

Hockeymamma

Jag skäms. Jag är aldrig på Willes hockeyträning. Och egentligen måste jag inte. Dennis tränar ju laget och måste vara med. Men idag är jag med och jag känner mig förvirrad. Det är kallt, så jag drog på mig träningsbrallor med leggins under. Dessutom har Wille en utrustning i en väska som är större än mig. Jag måste nog göra det här oftare.

Tidningen görs om

Här sitter en blandning av chefer och reportrar. Vi ska göra om Corren, och alla här leder arbetet i varsinn grupp. Nu snackas det om "På gång"-material. Som det är nu ligger det utspritt i tidningen olika dagar. Nu vill vi samla det på fredagar, för visst är det då vi vill veta vad som händer i helgen!?

En storasysters jultraditioner

Det är julaftons morgon och nere i köket står jag och kokar risgrynsgröt. Jag ropar på mina syskon att frukosten är klar! Rösterna är glada och obekymrade. Det är ju jul. Efter frukosten uppmande jag de små att klä sig så fint de kunde. Mamma och Peter höll på att göra sig i ordning i badrummet.
Under tiden vi väntade på att mamma och Peter (min styvfar) skulle bli klara, kivades mina småsyskon allt mer. Jag medlade. Sa åt på skarpen och försökte lugna ned de varma små.
När de vuxna kom så långt som till hallen var vi barn rufsiga och irriterade efter allt syskongroll, som oftast handlade om vem som skulle sitta i vems knä. För här snackar vi inte barnstolar.

Fem ungar tråcklade in sig i bilen och i framsätena placerade sig de vuxna. Mormor ute i S:t Annas skärgård bjöd på julemat klockan tolv.
Färden gick genom ett gnistrande landskap och i den cigarettröksfyllda bilkupén bad jag om förståelse för syskonens framtida lungor. Möjligen lyckades mina protester generera i en centimeter fönsterspringa. Jag var tacksam för det lilla.
Roxette spelades i högtalarna. Ingen julmusik, trots mina önskemål. Det skulle vi få nog av ändå, menade Peter.

Så fort vi klev innanför mormors dörr slog dofterna av dopp i grytan emot oss. Huset var fyllt av glada rop och leende människor. Släkten kallas de. Min moster och mina kusiner. Vi sågs bara till jul, och det var alltid spännande och se hur de hade förändrats.
Julbordet innehöll allt ett julbord ska innehålla. Det är mormors julbord som satt standarden, för visst är det så, att vi alla har våra "julmåsten" och nog är det från barndomens minnen de kommer?

Allt var över på två timmar. Klockan två var familjen Drott tvungna att avvika. Det var snart Kalle Anka, och då ville vi vara hemma. På färden hem började det att skymma. Lusten efter julklappar tilltog under tiden som benen alltmer domnade bort under tyngden av en lillebror i knät.

Väl hemma i huset i Åby utanför Norrköping hade det hunnit bli mörkt. Alla sprang in i huset och satte på teven. Under granen låg högen av klappar. Sällan fler än ett par stycken till varje barn, men när man är fem barn så blir det ändå välfylld under granen.

Kalle tog slut och spänningen närmade sig bristningsgränsen. Då knackade det på dörren. In kommer tomten (läs Peter) och försökte skämta till det, så som tomtar förväntas göra. Vi barn hade lätt för att känna sympati en sådan här viktig dag, så vi skrattade åt tomten.
Ett efter ett delades paketen ut. Vi öppnade direkt. Åååh vad fiiiiin, Åååå tack, Åååå en sådan har jag alltid önskat mig. Eller hade vi det? Nej, för de klappar vi egentligen önskade oss, de var för dyra. Men vi var artiga.

Minerna hos mina bröder, när de inser att klapparna är slut, och att julafton är över för den gången, var alltid svår att hantera. Jag lovade att jag nästa år skulle ha tålamod med dem hela dagen. Vara en bra syster. Hjälpa till att skapa stämning och få dem att känna sig mysiga och glada, även när de gick och lade sig.

När det tillslut bara var jag, mamma och Peter vakna, så lutade jag mig mot mamma i soffan och knäckte en nöt. Under tiden jag knaprade på valnöten kände jag mammas kropp slappna av och hon somnade. Jag smekte hennes hår från ansiktet och fortsatte att titta på teven tills jag själv gick och lade mig.

Vaccinerad

Nu kan jag inte gå att få hepatit A. Jag och barnen var på Läkarhuset och vaccinerade oss inför asientrippen. Min tanke var att Wille skulle ta bilden på mig när sköterskan stack in sprutan, men rätt vad det var så var hon klar. Det kändes verkligen inte alls! Nu efteråt känns det lite ömt, men hey man ska ju inte klaga!

Nu är det bara svininfluensan kvar!

Sagobok

Vad är det här för en liten sagobok säger Thea när hon hittar en broschyr på Läkarhuset där vi nu ska vaccinera oss mot hepatit.

Vaccin eller inte?

HA, nu trodde du jag skulle skriva om grismedicinen! Men det ska jag inte. Jag undrar om någon känner till riskerna för att drabbas av hepatit A via mat och dryck från Asien? Ska snart åka dit...

Annas blogg

Bild lånad från Annas blogg.

Det här är en tjej som jag lärt känna via bloggen, och som jag faktiskt träffar med jämna mellanrum. Hon är den som skrattar i bakgrunden på det filmklipp som jag lagt upp här under. Hon intervjuas med anledning av gravidmode. Här läser du hennes blogg!

Vänner på Facebook?

Jag har 546 vänner på Facebook. Många undrar om jag känner alla. Det gör jag inte. På krogen kom en kille fram och hälsade. Vi var visst vänner på Facebook. Men jag har valt att vara offentlig och se Facebook som ett nätverk, och där välkomna jag alla!

Bli dock inte ledsen om jag inte delar med mig av mina fotoalbum där, de är förbehållna familjen.

Anna får oväntad hjälp

I dag var det inspelning av 24Stil som på fredag handlar om gravidmode. Jag var således på stan för att prata med en tjej och när jag ska avsluta programmet så händer det här!

Saras blogg

Bild lånad från Saras blogg.

Ännu en Sara följer mig och den här Sara är snabb på att kommentera. Hon bor i ett hus på slätten, precis som jag och du hittar hennes blogg här!

Skitgammal öl

Pripps blå började tillverkas i början på 1800-talet!!! Det är inte dåligt.

Adventsresan

Här kan Du som är med på denna utmaning lämna ditt resultat de gångna TRE veckorna. Halva tiden har gått. Tre veckor kvar. Totalt fem kilo var ska vi gå ned. På totalt sex veckor alltså. Jag har den här veckan gått UPP. 0, 8 kg. Usch. Det ska bli ändring på det!

Min totala viktnedgång -1, 2 kg.

Egotripp?

Så här ser det ut i Correns entré. Titta, där hänger ju jag!

Thomas blogg

Bild lånad från Thomas blogg.

Det här en kille som delar med sig av sitt vardagsliv. Bilar, barn, mat och frun är ämnen som han skriver om ofta. Han är en av dem som läst den här bloggen ett tag nu. Jag är själv inne på hans blogg, varje dag. Här är den!

Malins blogg

Bild lånad från Malins blogg.

Denna tösen, som har gått ned 15 kilo, besöker mig med jämna mellanrum. Lämnar kommentarer ofta och är allmänt skön. Hennes blogg läser du här!

Till far på dagen

Jag minns en övervåning i Hultsfred. Hur du satte på mig en morgonrock och knöt skärpet. Jag minns att jag hoppade i Din säng, och att jag fick det. Jag minns en tavla med ett tecknat porträtt på dig. Jag minns fester med vuxna som knappt blivit vuxna. Jag minns separationen.

Vi träffades inte längre varje dag. Varje gång vi skildes åt så grät jag. Ville inte visa dig, men jag tror du märkte.

Sen träffade du Ulla och smågrabbarna kom till världen. Jag träffade er inte så ofta. Min tonårstid var turbulent.

När jag var 20 år stod jag med klappande hjärta i min lägenhet. Med telefonen i ena handen och dig i andra änden så berättade jag att du skulle bli morfar. Känslan i din röst beskrivs nog bäst som "eftertänksam". Inte glad. Inte arg. Någonstans mittemellan. Jag var ju trots allt inte så gammal, och gift - det var jag inte heller.

Men du var den förste som hälsade på oss nere i Trelleborg. Du var den förste som fick se ultraljudsbilderna. Och du verkade uppriktigt glad. Och jag var glad, för banden oss emellan växte sig starkare.

Ni var också de första som träffade Wille. Och vad han älskar er! Ni har alltid funnits där. Roliga och lättsamma. Med tydliga ramar och en pedagog till plastmormor.

Sen dog mamma. Jag minns att jag ringde dig. Men jag minns inte din reaktion. Jag fick prata med Ulla. Hon tröstade mig på ett jordnära sätt. "Det är så, vi ska alla dö, men vi kan inte sluta leva."

Jag pratade allt oftare med dig i telefonen. Jag ställde frågor som jag aldrig tidigare vågat ställa. Jag ville veta din sida av historien. Jag fick veta, och jag hamnade i ett mellanrum, där det fanns plats för förståelse.

Sen föddes Thea, och på samma sätt som med Wille, så tog ni en stor plats i hennes liv. Jag kan lugnt luta mig tillbaka. Ni är trygga.

I dag när jag upplever något glädjande eller något sorgligt i mitt liv, så är du den jag ringer först. Jag är glad att du finns och jag älskar dig!

Grattis på fars dag!

Lillebror skriver

En som självklart ska finnas med i min blogglista är min lillebror Eddie. En skön kille som har nära till sitt hjärta. Han skriver om sitt liv som kristen ung man. Läs den här!

Lunchfrossa