Tre vuxna i sängen

Jag vill inte kalla min tioårige son för vuxen, men han är snart lika stor som jag. I går slog han i huvudet på fritids. Han mådde inget vidare och klagade på huvudvärk och illamående. Därför tyckte jag det var ok att han somnade i vår säng (där han låg och tittade på teve).

Men fy farao vad trångt det blev!!!

Trots allt. Jag antar att jag snart aldrig mer kommer få somna bredvid min son, så jag tar tillvara på de här stunderna.

Olika minnen

Jag tror att jag och Dennis (min sambo) är skapta med två olika minnen. Detta efter att ha studerat oss på ett högst ovetenskapligt vis.

Familjeminne: Jag har ett sjujäkla minne när det gäller att hitta nycklar, glasögon, den andra strumpan, fjärrkontrollen, komma ihåg lappar till skolan, minnas tandläkartider och föräldramöten.

Allmänbildarminne: Dennis minns alla krigsårtal, vad som är felet bakom en trasig bil, är grym på att minnas regenter, kan världsrekordtider - på tusendelar och minns fortfarande allt vi lärde oss på mattelektionerna i skolan.

Så jag hjälper Dennis i vardagen och han hjälper mig på TP!

Älskade vän

Jag har sex bröder. Men jag har också en syster. Världens bästa Helen!

80-talet

80-talsfesten var lyckad. Sandra hade ordnat en fin förfest. Därefter bar det av till Konsert & Kongress. Danne var Nikki Sixx. Själv var jag... ingen... typ.

Mats Nilsson, ni vet...han Nolltretton-Mats. Han var urtjusig i sin rosa skjorta och schyssta hockeyfrilla.

Annorna har skitkul. Som alltid. Dessutom sjöng vi bäst i Singstar-tävlingen. Tyvärr vann vi inget pris.

Ångis, Danne och Dennis. Mötley Crüe-look alikes...


Guns n´roses är mycket 80.

Roliga historier

- Varje gång någon andas dör en människa...
- Har du testat tandkräm?

Wille läser roliga historier för mig. Samtidigt försöker jag twittra. Svårt att koncentrera sig.

Att föda barn

Kejsarsnitt eller vaginal förlossning. Vad är bäst för barnet, för mamman, för samhället? Du får säkert olika svar beroende på vem du frågar. Själv har jag testat båda varianterna.

William - föddes 13 mars 1999

Fredagkvällen bjöd på besök av svärmor och svägerskan. Med en tacotallrik på magen kände jag hur det började sippra mellan benen. "MENS" var tanken. Naturligtvis inte. Utan det var vattnet som äntligen gått, efter två veckors övertid. Åkte in till sjukhuset i Malmö. Vägdes in. Fick panodil och order om att sova. Var öppen två centimeter. Värkarna störde min sömn. Morgonen kom. Värkarna starkare. Undersöks. Har inte öppnat mig mer än kvällen innan. Stön. Värkstimulerande dropp kopplas på. Värkarna blir värre. Ajajaj. Sköterskorna vill inte ge mig varken vatten eller mat. Det kan bli aktuellt med kejsarsnitt får jag veta. "Men vi försöker ett tag till", säger de till mig. Droppet ökas på. Jag undersöks igen. Öppen två och en halv centimeter. Tröstlöst. Torra läppar. Törstig. Nej, du får inte dricka. Åh. Dagen övergår i kväll. Jag trött och tröstlös. Droppet ökas på igen. Personalen börjar bli mer observanta på Willes hjärtkurva. Han verkar också trött, säger de. Men vi försöker ett tag till. 24 timmar har gått. Timmarna segar sig fram. Tillslut tappar jag kontrollen och nästa minne är att jag snabbt blir skjutsad upp till operation. "Wille mår inte bra". Nu måste han ut. Sprutan i ryggen tar inte. Inte andra gången heller. Eller tredje gången. Ny läkare tar vid. Andra försöket lyckas. Jag tappar känseln från magen och nedåt. Känner hur kniven skär i magen. Barnet dras ur mig. Jag hör läkaren säga att det är något med mitt bäcken. Jag förstår inte vad. Och jag bryr mig inte heller. För ovanför det gröna skynket så lyfter de upp Wille, och allt annat upphör att vara viktigt.
Han är född strax innan midnatt. Några timmar senare stod jag i duschen med Wille i en plastkorg bredvid mig. Visst gjorde det lite ont att resa sig ur sängen, men inte alls så ont som många uppgav. Jag var världens lyckligaste!

Thea - föddes 24 juni 2002

Dennis fyllde 25 år. Jag och treårige Wille ska gå till Konsum för att handla färsk frukt till smörgåstårtorna som ska garneras till dagens fest. Hand i hand på vägen känner jag första värken. Jag blir glad, men lite nervös. Hur ska det sluta. Släkten och vännerna kommer klockan ett. I affären får Wille hjälpa mig att plocka i varorna i korgen. Varje rörelse startar en ny värk.
Hem och garnera tårtorna. Andas mellan värkarna. Ungefär 20 minuter mellan varje. Klockan ett kommer de första gästerna. Det är gamlingarna. Som genast tycker vi ska upp till sjukhuset. Vi väntar till halv fyra. Då åker vi upp. Då är det bara tre minuter mellan värkarna. Öppen två centimeter. Får dåliga vibbar. Tänk om det blir som med Wille... Jag ombeds att bada. Skönt med varmt vatten på magen. Värkarna är starkare än jag minns med Wille. Får CTG på magen. Dennis åker hem för att äta smörgåstårta. Ensam vankar jag runt och känner mig glad - mellan värkarna. Dennis kommer tillbaka. Jag får lustgas och undersöks. Öppen tre centimeter. Gött. Mer än jag någonsin varit. Mer lustgas. Ondare och ondare. Undersöks igen. Öppen fyra centimeter och nu får jag epidural och värkstimulerande dropp. Dagen blir kväll. Jag är uppe och vankar. Sen känner jag att jag måste gå på toa. Sitter därinne länge, länge. Svårt att avgöra om det kommer något. Trycket nedåt är obeskrivligt. Tillslut säger sköterskan åt mig att resa mig. "Jag är inte klar", svarar jag. "Kom upp", säger hon mer bestämt. Jag vankar in på mitt rum. Blir undersökt. "Du är öppen tio centimeter". Tur att ungen inte kom i toan... Efter tio minuter är Thea född. Sprack minimalt. Ville åka hem direkt, men fick vänta tio timmar. SEN fick vi åka hem.


Kejsarsnitt eller vaginal förlossning? Vilket var bäst för mig? Att trycka ut ungen själv, eller låta en läkare dra ut den från ett uppskuret hål? Vad är värst efteråt? Ont i magen eller ont mellan benen? Varje förlossningen kräver en tid för återhämtning. Oavsett metod. Båda sätten har varit fantastiska! Belöningen får du direkt! Känslan att hålla i sitt barn för första gången slår all smärta på fingrarna!

Blommor från vännen

I dag fyller 24Corren 1 år. Efter morgonmötet ringer Anette från receptionen och ber mig hämta en blomsterkvast. Avsändare var ingen beundrare, utan från min vän Ellinor! Tack! Det borde vi göra oftare - skicka blommor till varandra. Glöm inte bort att komma till vårt Öppet hus i Correnhuset idag. Kl 16-19!

Nu är den död

När 24Corren fyllde ett år fick vi den här blomman. Nu är den död. Men vi lever i allra högsta grad! I morgon fyller vi 1 år! Kom på vårt öppet hus i Correnhuset! Mellan 16-19. Du kan vinna en svinfin liten platt-tv!

God morgon!

2000 inlägg

Tänk vad tiden går! Bloggen är två och ett halvt år nu. Under den tiden har jag skrivit runt 2000 inlägg. Tjena. Det är inte lite det. Å fler lär det bli!

Blinkande drink

Jag serverades en drink. Det är svårt att inte bli glad av den.

Fiskar?

Victor säger att det är fiskar på tröjan. Jag vill inte sänka honom utan håller med. Klart det är fiskar på tröjan!

Skitgod

En karaktäristisk glöggsmak, men med en syrlig ton av clementin. Köp vettja!

Årets blossa

Nu ska jag testa årets Blossa. Återkommer med recension.

Välgörenhet - till vilket pris?

Miljöfonder, cancerfonder, läkare utan gränser, Röda korset, Greenpeace, SOS Barnbyar, Amnesty... Det finns en hel uppsjö med organisationer som jobbar för en bättre värld, och många människor är beredda att skänka en slant för att bidra till detta.

Men ibland undrar jag om det inte är en viss form av hyckeri. För är vi beredda att skippa Thailandsresan för miljöns skull? Stöttar vi vännen med cancer? Skulle vi öppna upp vårt hem för tio hemlösa barn? Inte helt lätt att svara på va? Spontant svarar vi kanske ja, men sen tänker vi efter. För visst vill vi hjälpa, men inte så mycket att det ställer vårt eget bekväma liv på ända. Eller?

Nej, då är det enklare att skänka en slant. Då kan vi bädda in vårt dåliga samvete i känslan av att vi bidrar, utan att egentligen göra mer än att knappra med våra fingrar på tangentbordet och se kronorna ticka över till ett välgörenhetskonto.

Men det är bättre än inget.

/Anna, som precis skänkt pengar till Rosa bandet

Helvete

Förlåt. Svordomar tyder på ett dåligt ordförråd. Jag vet. Men jag kan inte säga annat om detta. Inte nog med att jag snart har tom tank. Jag har en otrevlig lampa som tänts. Den indikerar allvarligt motorfel. Verkstaden nästa.

Titta på kvinnor?

Jag är kvinna. Jag tittar på andra kvinnor. Mer än jag tittar på män. Ser jag en kvinna med fina bröst, så tittar jag. Ser jag en kvinna med schyssta skor, så tittar jag. Ser jag en kvinna med annorlunda frisyr, så tittar jag.

Ja, ni fattar grejen. I dag funderade jag lite på kraven på utseende som vi sätter på oss själva. Ofta sitter kvinnor i grupp och diskuterar hur vi kvinnor framställs som objekt hos män. Men jag är inte säker på att det är männen i sig som gör oss till objekt.

Du väljer själv om du vill fylla dina tuttar, läppar eller rumpa. Eller ta bort överflödigt fett, hud eller rynkbehandla din panna. Det är ingen som tvingar dig - troligen. Jag vet ingen man som uppriktigt ställer de kraven på oss kvinnor. Inte uttalat i alla fall. Snarare tvärtom. Mina killkompisar verkar uppriktiga när de säger att bröstens utformning inte spelar någon roll. Inte heller lite rynkor eller allt smalare läppar. Möjligen när de är tonårinar. Eller när de på ett "coolt" killvis vill skämta till det i grupp. Men det är sällan deras riktiga åsikter. I alla fall är det min erfarenhet.

Så om du väljer att göra förbättringar med ditt utseende, oavsett om det är genom kläder eller under kniven, så har du ett eget val. Är du rädd för att din man inte längre ska tycka du är attraktiv och välja en yngre, slätare och smalare kvinna? Vad är det då för man?

Å vad vill jag säga med detta? Har inte en jävla aning, men jag tänkte på detta i dag...

24Corren fyller ett år!

Föräldraroller

Wille föddes -99 och kom och jag Dennis överens om att vi skulle dela på föräldrauppgifterna. Redan då tog vi varannan vaknatt. Varannan matning. Varannan blöja. Varannan promenad.

Så fortsatte det även med Thea. Den som inte hade henne, tog Wille.

Sen hände det något. Barnens personligheter började ta form och visa sig. Willes intresse för idrott. Theas intresse för kläder. Jag är övertygad om att jag och Dennis påverkat dem i en viss riktning, trots att vi tillbringat lika mycket tid med var och en av dem de första åren.

Dennis intresse för trender och shopping är precis lika litet som mitt intresse för idrott. Därför har våra roller förändrats. Jag tillbringar mer tid med Thea och Dennis har mer egentid med Wille. Det är inget jag är nöjd över. Jag saknar mina samtal med kloka Wille.

Så igår tog jag mig "Willetid". Satt med honom under läxläsningen. Spelade piano ihop med honom. Åt kvällsmat med honom och tittade på teve med honom. Det var värdefull tid, och jag kommer se till att vi får mer av den varan framöver.

Salsaklädsel

Har fått prova några klänningar från Love Corner inför danstävlingen på lördag. Den här var lite liten över bysten. Salsan är extremt avklätt... Men jag tänker inte chocka publiken genom att visa för mycket hud. Nej, jag kommer bjuda på skratt istället.