När sonen blir stor

Min son Wille. Förutom att han är snygg så är han en förbaskat trevlig och omtänksam kille. Snäll och social. Inte direkt blyg, men heller inte gåpåig. Han delar sin pappas intresse för musik, och då av det betydligt hårdare slaget.

Nu har han börjat flagga för konserter han vill gå på. Det är Edguy, Nightwish, Iron Maiden osv. Naturligtvis ser han det som självklart att åka på Sweden Rock Festival den dagen han är mogen för det.

Men då slår mig tanken... hur gör Dennis då? När hans son åker till Sweden Rock? Ska han också åka dit då? Å ska de bo ihop? Å skulle jag i så fall tillåta det? Det är kanske inte värt att fundera på...för... Troligen kommer Dennis känna sig besvärad över att ha sin son med sig, och när den tiden kommer har han säkert vuxit ifrån att åka på en veckas rockfestival. Eller inte.

Mer bröllop

Det tar ju ett tag för oss att få in bilderna i datorn. Så här kommer några bilder från helgens bröllop mellan Jonas och Kristin. Vackert par!

Alla besökare skulle fotas framför ett vattendrag. Vi passade på att be fotografen ta en bild på mig och Dennis, Mattias och Stina med vår kamera också!

Efter en (flera) välkomstdrinkar börjar stämningen lättas upp något. Jag var mycket fascinerad över en liten plastgök vi fått för att föra oljud med när brudparet anlände till festlokalen. Stina fick en flärp istället. Du vet? Flärp!

Sen dansas det natten lång. Så länge att goggelsen åkte på för att slippa linserna framåt småtimmarna.

Kvällen avslutades med en kyss mellan bruden... eller just det. Dennis och brudgummen.

Mitt badrumsskåp

Så här ser det ut på en av mina tio hyllor i badrumsskåpet. Ovanligt ostädat måste jag säga.

Nya boots

Visst har jag lovat att inte shoppa loss under hösten. Men dessa gick inte att motstå. Tänk att ha dem att hasa runt i. Med stor stickad tröja och strumpbyxor till. Mysigt!

Håll ordning för fan!

Att hålla ordning i ett hem som hyser fyra människor är inte alltid det lättaste.
Två vuxna med heltidsjobb och två barn i tio- och sjuårsåldern. Oftast är någon av de vuxna något mer energifylld och tar tag i problemet - innan det dignar över.

Men ibland uppstår ett slags vakum. När ingen orkar eller hinner ta tag i problemet, som tenderar att växa vartefter veckan närmar sig helg. Å när det är helg vill vi ju ha det städat och fint så vi kan njuta av vår ledighet.

Den här morgonen gick jag upp halv sex. Jag tog en joggingtur och duschade. När jag var klar var klockan bara 06:20. Då bestämde jag mig för att vika in en tvätt, tvätta en tvätt, plocka ur diskmaskinen och plocka lite bland alla grejer som ligger överallt. När jag var klar med det var klockan 06:35. Det hade alltså bara gått femton minuter.

Så varför ska det vara så svårt att mäkta med det varje dag!?

Shake it baby

Han är lång. Jag skulle gissa att han är runt 185 cm. Själv är jag 160.

Salsatoner ljuder i bandspelaren. Jag ska lära mig grundstegen. Det är viktigt att jag känner musiken.

Vi ställer oss ögon mot ögon. Hans ögon är mörka. De glittrar och det ser ut som om han ska brista ut i skratt. Jag ler lite osäkert. Viker undan med blicken. Jag måste lära mig att se honom i ögonen längre än tre sekunder.

Han lär mig att jag ska smeka bort min hand från hans axel. Inte rycka bort den.

Han lär mig att överdriva rörelserna. Jag måste ta sats med benen. Röra höfterna. Jag börjar tro att jag också har tyska höfter (något som en gymnastiklärare sa till Clara Herner som jobbar på 24Corren, när hon hade dans på gympan). Rak som en planka känner jag mig.

Han ber mig hålla händerna i höjd med magen. Då hittar han dem snabbt om han vill snurra iväg med mig eller byta grepp.

Han säger åt mig att vara vaksam på hans signaler. Ett tryck här. Ett tryck där, och jag ska veta hur dansen ska utveckla sig. När jag till min glädje lärt mig några av signalerna, så gör jag dem för snabbt. "Tänk på musiken, ta en paus på fyran", säger han.

Efter några dansmoves är jag varm, ja till och med svettig. Det är då jag förbannar mitt klädval i form av en top med bar rygg. En svettig rygg. Där han håller sin hand. Fräsht. Inte. Nästa gång blir det en tröja som går hela vägen upp till nacken. Kanske en polotröja är att föredra.

Shall we dance - here we come!

Bröllop

Jag och Dennis var bjudna på bröllop. En gammal gymnasiekompis till Dennis skulle gifta sig. Jag funderade lite på följande: Varför måste jag ta bild på mig själv i papiljotter  och outa här på bloggen? Varför kan vi inte skita i gamla kyrkoregler och applådera duktiga solister? Hur kommer det sig att det bara är män som samlas runt den gamla bilen? Å hur kommer det sig att jag alltid lyckas få till porträttbilder där objektet - i det här fallet Stina, när de precis ska till att vända sig om?

Känslokanal

Ibland är jag glad, ibland är jag arg, ibland är ledsen, ibland är jag besviken. Ibland känner jag mig kluven, ibland säker. Ibland är jag förvirrad, ibland impulsiv, ibland trögtänkt. Människa helt enkelt.

Oavsett vilken sinnesstämning jag har så finns ett behov av att ventilera känslorna. Med en person som inte tycker jag är konstig, löjlig eller överdriven. Den enda personen som hittills fungerat för alla nämnda sinnesstämningar är min mamma.

Vissa känslor går att prata om med andra. Min sambo, mina vänner. Kanske någon annan släkting. Men ingen tar hennes plats som det optimala stödet. Ingen. Men min mamma finns inte längre.

Jag kan än i dag - många år efter hennes bortgång - vilja ringa henne och berätta något glatt eller något sorgligt. Kanske be om råd. Eller bara skälla på henne för att sedan be om ursäkt. Hon var min känslokanal.

Jag önskar att jag blir mina barns känslokanal. Jag ska göra det med glädje och jag ska inte ta åt mig om att de skäller på mig... för jag vet ju att de bara behöver någon att ventilera känslorna med. Och jag ska se det som en ynnest.

Jonas Jacobsson var med på festen

fest

Jag och Klaar i lantlig elegans på landhövdingens garden-party.

Lagom förvirrad

Upp tidigt. Fixa i ordning mig själv. Upp med barnen. Fixa frukost. Har barnen med sig alla papper tillbaka till skolan? Behövs jacka? Täckta skor? Ut till skolbussen. Är den sen? In i bilen. Punka på ena däcket. Nästan. Iväg till jobbet. Morgonmöte. Tevemöte. Norrköpingsmöte. Måste åka till grannstaden. Nu! Hörs! :)

Första danslektionen

Här är min danslärare, Eddie. Han är grym på salsa. Det är inte jag. Men jag har efter vår första lektion idag fattat att det är en ynnest att få privatlektioner av Eddie. Han för mig stabilt runt på dansgolvet, och mot slutet av kvällen så började jag slappna av. Men det är långt kvar innan jag vågar titta min partner i ögonen. Det än så länge mycket bättre att titta på fötterna... Nästa lektion är på onsdag!

Fler deltagare

Cityledaren Pelle Strångert med sin danspartner.

Eddie och Lotta Eld (undrar om hon hette så) står och betraktar några som testdansar.

De några var dessa. Jonas Ridderström och hans danspartner.

Killen med hatten...

...ska dansa med Ilona.

Shall we dance

Den tredje oktober är det dags! Då ska jag dansa Salsa i Konsert och kongress i Linköping! I dag fick vi vår danspartner och dans tilldelade.

Detta är Eddie. Min danspartner i salsadansen. Han är på hugget vill jag lova. När kläderna kom på tal så hade han önskemål. Fransigt och kort... Shit. Såg han inte hur jag såg ut??? ;)

Sablar vad vi ska träna!

Correns reporter Erik Wallsten var på plats tillsammans med fotografen Elin Larsson. Det blir en grej i fredagstidningen.

En av deltagarna. Landstingspolitiker Anna-Lena Sörenson.

Ännu en kvinnlig deltagare. Åtvidabergsprästen Illona.

Tunisien

Det är ju inte alla som Facebook kom jag på. Så här kommer lite bilder till er som jag inte är vän med på Fejjan. Denna bild är tagen inne på hotellet. Det finns inte mycket växtlighet på Tunisien, förutom palmer. Utöver det så är det bara odlade växter och kaktusar som fixar värmen.

Tunisien är vackert - om du hamnar på ett ställe som tas omhand av hotell eller andra. Allmänna ytor är rätt skitiga och stränderna syns knappt för all tång som blåst iland, men som ingen tar hand om. Vi hittade det mest gudomliga stället. Men dit var det några kilometer att gå. VARMT OCH SVETTIGT att ta sig dit, med andra ord...

Solskyddsfaktor tio första dagen. Det funkade. Dag två hade vi bara solskyddsfaktor sex kvar. Då brände vi oss lite. Dag tre köpte vi solskyddsfaktor 20. Det körde vi på ända fram till sista dagen, då det blev sexan igen. Det gäller att vårda sin hud.

Barnen var rätt nöjda med en veckas sol och bad. En vecka till hade nog blivit för enformigt. Även för oss föräldrar som inte tycker det är jättekul att spela strandtennis och bada åtta timmar om dagen.

De flesta hotell som svenska researrangörer tillhandahåller är av det mer lyxiga slaget. Men så finns det de som är lite sämre. Som det vi hamnade på. Ett hotell som Apollo hyr in sig på för att få rum med alla opsec-gäster, när de andra hotellen är fullbelagda. Men mitt tips till Dig som vill åka till Tunisien är att boka ett All inclusive. Då slipper du leta efter restauranger (som kan vara svårt att hitta vid turiststråken, hör och häpna) och får en vacker strand att ligga på.

Två världar

Tunisen 2009 gav ett splittrat intryck. Klädda kvinnor blandas med avklädda kvinnor - alla från samma land och med samma kultur. En del vill frigöra sig och gör det genom att vägra täcka sig för andra män. Andra håller på sina traditioner och har trots den 40-gradiga hettan massor med kläder på sig - även när de badar.

Jag kan inte låta bli att känna mig lite respektlös när jag struttar runt på stranden i min bikini, när det fem meter ifrån mig sitter kvinnor i vattnet (ja, de sitter ned på botten) fullt påklädda.

Men det är tydligen inte alls konstigt, utan något som Tunisierna lärt sig leva med och acceptera. En påklädd kvinna kan sitta bredvid sin stringälskande väninna och skratta ihop. De bryr sig inte. Så varför ska jag skämmas för att bada utan kläder? Jag har ju trots allt boxerbikini.

Grym rastlös

Så sitter man äntligen på planet, men i kö. Det är tydligen en drös plan som ska iväg vid samma tid och vi har nyss fått veta att det kommer dröja minst 40 minuter. Å när de säger MINST så innebär det MER än 40 minuter. Wille har dessutom tagit min deckare så jag har inget att läsa. Thea roar mig genom allehanda frågor, typ "Varför kan man svimma på flygplan?" eller "Varför får inte fönstergardinen vara nere när man lyfter?". Dennis då, vad gör han? Jo, som vanligt lyckas han avskärma sig med en tidning som handlar om bilar eller sport.

En timme kvar

Nu önskar jag att jag hade någon form av starksprit. Nervositeten ökar för varje gång jag flyger. Det beror säkert på att man blir mer förståndig och eftertänksam med åren. Dennis öppnade en öl, men öl gör varken från eller till för mina nerver. Ökar bara innehållet i kissblåsan, och det kan jag vara utan på flygplanet.

Resans start

Halv sex ringde klockan. Nycklar till hus- och kattvakter är lämnade. Väskorna packade. Vattnet påfyllt och frukosten (som får ätas i bilen) är med! Tunisien here we come!

Det blir sol!

-Wille, var har du din stora resväska?

-Vaddå då mamma?

-Vi ska åka till Tunisien!

Den efterföljande scenen går bara att beskriva som ren glädje, och det kan man som mamma leva på länge.

Vi åker om ett par dagar och blir borta en vecka. Det känns fantastiskt!

Garderobtömning

Titta, jag har inte alls överdrivet mycket kläder, som en del av Er tycks tro!

Å nu har jag dessutom packat undan detta. Kasta det vet i hundan om jag ska göra. Det kan komma till användning senare. Eller kanske inte.