Jag vill inte kalla min tioårige son för vuxen, men han är snart lika stor som jag. I går slog han i huvudet på fritids. Han mådde inget vidare och klagade på huvudvärk och illamående. Därför tyckte jag det var ok att han somnade i vår säng (där han låg och tittade på teve).
Men fy farao vad trångt det blev!!!
Trots allt. Jag antar att jag snart aldrig mer kommer få somna bredvid min son, så jag tar tillvara på de här stunderna.
4 kommentarer:
Lille Wille, hoppas det gick bra.
Våra stora gangsters är i Uppsala, jag jobbar hela veckan fy tusan och idag ska håkky å jag ta vaccin.
Skräp....blir väl liggandes i feber i helgen då jag tänkte mej en tur på torget:böndernas dag imorgon. Puss på er alla från UllaBulla
Det gör du alldes rätt i.
Tids nog försvinner de ut allt mer ur en sliv, då får man minnas dessa mysstunderna...
Här är det mest 4 åringen som klättrar upp o gosar mitt i natten ibland. Man vaknar med en fot över ansiktet, eller att han ligger tvärs över. han rör sig nästan mer när han sover än när han är vaken :-)
Tids nog saknar man nog det med, men fasiken va' trött man är när han hååit igång en helnatt o man själv fått nattsömnen störd..
Jag vet hur det är!!! Min äldsta dotter har redan större fötter än jag, frustrerande!
Fatta när alla mina tre i vuxenstorlek vill ner mellan oss.
Då blir PeterPan lite sur faktiskt.
Hehehe.
Skicka en kommentar